Home is where the snail is

Om någon undrar vad ett par sniglar har med min blogg att göra så är svaret: Inte så jättemycket. Det är nog just därför de nu fått äran att agera bloggdekoration på obestämd tid. Det stod mellan dem och en dekapiterad abborre från förra sommaren. Som inte heller skulle haft alltför mycket med min blogg att göra, iofs. Det är ett par välgödda Häljarpssniglar, för övrigt. De är jävligt bad ass. Lever gott på alla minutiöst ansade trädgårdar där. Ovanligt revirtänkande för att vara sniglar. Till favoritmaten hör japanskt blodgräs och diverse perenner. Tar sig mer än gärna an ett jäst rönnbär eller två om kvällarna. Och så vidare, i all evig tid. Et ut corpora nostra lente augescunt, cito extinguuntur, sic ingenia studiaque oppresseris facilius quam revocaveris.

Såg en man på cykel idag som såg ut precis som Jack Black, fast normalviktig och solbränd. Det var en otroligt intetsägande observation. Men det var ett skönt avbrott från att sitta och störa sig på att folk skulle kliva av och på bussen vid varenda hållplats så att man aldrig kom hem nån gång (i-landsproblemsvarning). Märkligt ändå, hur man ibland kan vara hemma, men samtidigt lite, lite borta.



Andra bloggar om: , , , , , ,
Kategorier:

Kommentera här: