Den okända stringteorin
Men. Igår var inte vilken dag som helst. Igår var det runt 30 grader varmt och vindstilla och kvavt i Lund (jävla sätt att placera en stad så långt från havet för övrigt). Det har varit klarblå himmel så länge att jag glömt bort hur ett moln ser ut. Jag och E kom osökt in på stringteorin när vi stod och väntade på tåget hem igår kväll. Och det överhettade, sönderkokta potatismoset till hjärna som låg och puttrade inuti mitt strax över medelstora kranium målade upp en undebart mångfacetterad bild av en andra, hittills helt okänd stringteori.
Den involverade stringtrosor (och givetvis även stringkalsonger), och syftade till att ta reda på exakt hur lite tyg man kan använda sig av för att folk fortfarande ska uppfatta dem som underkläder, och inte enbart betrakta dem som onödigt dyr tandtråd. Nånstans finns en definitiv gräns, som säkert kan bero på fler faktorer än enbart tygmängd. Färgval (rött ser mindre ut som tandtråd än vitt), typ av string (G-, V- och T-string (finns det fler?)), etc. Att det inte finns forskning inom detta område är inget annat än skandal.
Bottnande till slöseriet med hjärnverksamhet var även en diskussion tidigare under kvällen, som gick ut på att män oftast inte bryr sig ett dugg om hurvida kvinnor har högklackat eller inte, har nylonstrumpor eller inte (flygvärdinnor har nästan alltid nylonstrumpor, skitpraktiskt om planet börjar brinna och strumporna smälter), att de använder trosmodeller med obefintlig tygmängd; kvinnor utsätter sig för allehanda saker av anledningar som helt övergår de flesta mäns förstånd. Säkert är vissa av dessa företeelser bekväma (måste testa nån gång), men de tycks inte fylla någon logisk funktion. Och det är oftast inte särskilt snyggt ens en gång.
Kontentan är att kvinnor är outgrundliga. Men det visste jag ju redan. Eller visste och visste, jag hade det på känn.
Andra bloggar om: string, trosor, underkläder, teori, sarkasm, varmt, värme, väder, sommar, lund