Vad har man drömt... (fast det slutar som en recension)

Vaknade precis. 1½ timme senare än beräknat. Mitt hår ser ut som killen i Eraserheads undersköna frilla. Vad fan har man drömt om för att vakna med den frisyren egentligen? Se inte den filmen förresten. Den är flummig, seg och äcklig. Har sett den två gånger, och det har ansetts av undertecknad att vara något av ett stort slöseri med tid vid båda tillfällena. Kanske är det en smula inspirerande att se någon ta en bisarr, kreativ snedtändning och fullfölja den. Men svartvit, misantropisk industrimiljö, arga flickvänner och hemska, muterade, nyfödda spädbarn som aldrig slutar skrika är bara intressant i 20 minuter ungefär, inte i 1½ timme.



Jaha, och nu förvandlades inlägget om min frisyr till en recension istället. Betyg: 3/10. Och det beror inte på att jag inte 'fattar' filmen. Det beror på att jag fattar den alltför väl. Filmnördar pratar gärna om hur 'djup' den här filmen är ('det är ingen film, det är ett kooonstveeerk'), och vilken insikt man får i 'geniet' David Lynchs värld. Skitsnack. Bildspråket är övertydligt genom hela filmen, manuset är snudd på icke-existerande. Den enda som kan betraktas som genialiskt är väl att filmen är mycket nära cinematografisk fulländning. Och det enda som egentligen räddar betyget någorlunda är den surrealistiska känslan som jag får av den, och som sitter i genom hela filmen. Den lämnar mig med en alldeles förtjusande skaparlust när sluttexterna äntligen börjat rulla. Förutsatt att jag fortfarande är vaken.



Andra bloggar om: , , , , , , ,

Kommentera här: