Ända sen tentan den 9:e så har jag känt mig seg i huvudet. Jag tänker på något, och sen är det precis som om tanken inte når ända fram. Den tar emot något, diffust och knappt permeabelt alls, uddas av och suddas ut. Och envis som jag är så anstränger jag mig då ännu mer för att fokusera mig, och på det sättet så kan jag förvisso klara av att plugga en kortare stund, men sen är jag så utmattad att jag knappt vet vilken bok jag håller på att läsa. Det påminner lite om när jag fick min poetiska skrivkramp strax efter jag flyttade hemifrån för strax över fyra år sen. Den pågår fortfarande. Det känns, varje gång som jag ska skriva något, vad som helst, som om jag förvandlats från Mikael Niemi till Liza Marklund. Jag har tappat lekfullheten i språket, och använder det som ett nödvändigt ont för att få fram ett budskap. Det är inget trevligt sätt att ta sig igenom mening för mening på, men ett fullt funktionsdugligt sätt. Förhoppningsvis är detta inte lika långvarigt, det skulle jag inte orka med. I synnerhet inte då jag har en till tenta om en vecka. Men hur ska man tackla ett sånt här problem? Känns fel att kalla det problem, men det är det största jag har för tillfället, förutom att jag inte har råd med ett wii. Ska jag försöka vila bort det eller försöka anstränga/plugga bort det? Oavsett vilket så har jag inte så mycket tid på mig att lösa det, tentan är om 150 timmar, och jag lär sova bort ungefär 60 av dessa. Ibland vill man bara bort från allt ett tag, kanske skulle jag (var nära att skriva 'man' där istället, men jag jobbar på att sluta med det, känns som om jag distansierar mig onödigt från texten på det sättet) ackumulera lite kraft på det sättet, vad vet jag. Just nu känner jag mest för att ta en lång, varm dusch och gå i ide i några veckor, och vakna lagom till sommaren dragit igång på riktigt. Fick jag ingen vinter så ser jag inget fel i att vilja bojkotta våren. Visst, vi hade snö i nästan en vecka, men den veckan låg jag så klart däckad med feber och halsont. Nej, nog om detta nu, texten ser så tråkig, lång och kompakt ut redan som det är. Det gör mig lite glad, och jag vet verkligen inte varför.
Kommentarer:
Kommentera här:
Du verkar betämt lite seg ganska ofta? Kanske dags att skaffa ett yrke?