Leif Boork skämde ut sig i femte kvartsfinalomgången genom att gå ut på isen och räcka finger åt domaren. Inte världens största nyhetsvärde i det kanske, i alla fall inte för mig som skiter fullständigt i slutspelet och fokuserar på Kvalserien, det enda jag fastar för är formuleringen "då brast det för den annars så disciplinerade Boork" i artikeln. Är jag ensam om att inte i första hand förknippa Boork med lugn och disciplin? Han är en väldigt kompetent tränare, trots att han inte vunnit något på snart ett kvarts sekel, men hans är mer den kontroversielle eldsjälstypen - aldrig den lugne, disciplinerade. Är han lugn och sansad så är jag kliniskt död.
Kommentarer:
Kommentera här:
Ja man blir som man umgås... sägs det ju :S hehe
Ja Tenacious D är feta! fast jag tyckte att Dave Grohl i Beelzeboss va det absolut bästa i hela filmen hehe.