Farliga Landskrona - Del 28
Jag befarar nämligen att den är besatt.
Jag parkerar honom prydligt i cykelstället bredvid trappuppgången på kvällen, bara för att märka att han på morgonen dagen efter inte längre befinner sig där jag lämnade honom. Ibland ligger han bland buskarna på andra sidan vägen, ibland under grannens balkong. För ett tag sedan så hade han slitit av sin egen bromsvajer. Jag vet inte vad som utlöst ett sådant självdestruktivt beteende, men jag kan självklart inte ha en cykel som lever sitt egna lilla liv på det här viset.
Känner han sig kanske kvävd? Försummad och oälskad? Är det ett rop på hjälp? Uppmärksamhet?
Jag behöver en cykel som lyssnar till mina behov, och som sätter våran relation och det vi har gemensamt i främsta rummet. En cykel som jag känner att jag trivs med, och som i gengäld trivs med mig. Det står klart att min cykel är allt annat än nöjd.
Jag funderar på om inte det bästa vore om jag "glömde" låsa honom någon kväll, så att han får bege sig av nu; så att vi skiljs åt medan vi fortfarande står på någorlunda god fot med varandra. Vemodigt, javisst - Vi har upplevt mycket tillsammans, han och jag. Att det skulle sluta så här kunde nog ingen av oss anat när vi träffades för första gången, i cykelavdelningen på Team Sportia för strax över 6 år sedan.
Det var lite naivt att tro att det skulle vara för evigt, men vi träffades under en period i mitt liv då jag kände att jag inte kunde gå in i en relation halvhjärtat, och det kändes ju så rätt - Kärlek vid första ögonkastet. I början var vi oskiljaktliga, vi gjorde sällskap till jobbet varje dag. Sen flyttade vi till Sthlm, och det var väl där som vi började glida isär.
Och jag har ett till litet erkännande. Jag har den senaste tiden funderat på att byta in honom mot en yngre modell. En nätt, väloljad liten sak. Skuldkänslorna som detta har medfört har gnagt på mitt samvete varje vaken stund, och jag har vaknat genomsvettig mitt i natten vid mer än ett tillfälle.
Så, lilla cykel, detta är nog farväl. Vår gemensamma resa slutar här, tack för tiden vi haft tillsammans, jag önskar dig all lycka i framtiden.
(går ut och låser upp cykellåset).
Köp ett bättre lås istället o lås fast den i en lyktstolpe eller nåt /