Bokrecension: Mannen som dog som en lax - Mikael Niemi

Det här är en berättelse om ett brutalt mord, såväl som det är en kärlekshistoria, såväl som en reflexion över en människas behov av sina rötter, såväl som en historielektion. Och den är underbart underhållande. Den utspelar sig (givetvis) i Pajala, och Niemi behåller det där säregna språket som alltid lyckas ge mig hemlängtan. Det finns en stolthet i språkbruket, samtidigt som det är fyllt av en lättsam lekfullhet, och det är kryddat med målande naturbeskrivningar och metaforer.

Jämför man den här boken med till exempel Populärmusik från Vittula och Svålhålet, så är den största skillnaden att han nu är mer konsekvent i sin berättarstil; det här är inte en samling lösryckta skrönor, utan den består snarare av ett flertal röda trådar att följa. Om man nu inte, som jag, bara sitter och njuter av hans sätt att skriva på. Vissa skämt kanske man kan behöva vara norrlänning för att förstå tvetydigheten i, men jag tycker ändå att det här är en bok för alla.

Berättelsen är mörkare än den i Populärmusik från Vittula, och den är fylld av sidospår som tillåts skena iväg en smula, bara för att sedan abrupt avslutas. Detta till trots, så märks det att han brinner för att berätta den här berättelsen, och det gör det till en väldigt angenäm läsning.

155 kr inbunden, 37 kr som pocket.


Betyg: 7/10

Kommentera här: