Topp 10 - Nattsuddarlåtar
10. Wee wee hours - Chuck Berry
Jag älskar det härliga pianoklinkandet i bakgrunden, det passar perfekt till Chuck Berrys röst. Och hans rock n roll-låtar i all ära, men de är ingenting mot hans blueslåtar.
9. Sunrise - Norah Jones
Jazz och pop i symbios, funkar oväntat bra. Lagom flummig kombination. Funkar som bäst efter klockan fem på morgonen, bör dock tilläggas.
8. All I want - Joni Mitchell
Joni är som bekant en musikalisk gudinna, med en röst som ingen annan. Och det här är en av de bästa låtarna från hennes klart bästa skiva (Blue). Och man bara måste avguda textrader som "I wanna talk to you, I wanna shampoo you".
7. My dark life - Elvis Costello & Brian Eno
Hittade den här låten lite av en slump, på soundtracket till X-Files som kom ut -96. Då avskydde jag låten, men jag antar att även ens musiksmak mognar med tiden. Och Costellos new wave-stil passar bra ihop med Enos lugna, elekroniska flumm.
6. Daysleeper - REM
Har med sitt nattsuddartema en given plats på listan. Up är ett av mina absoluta favoritalbum, främst pga att REM:s melankoliska och flummiga musik blev ännu flummigare, och äntligen ackompanjerades av lika flummiga texter.
5. Gravitation - Kent
Kent då dom var som bäst. "Det är så det ska vara".
4. Worry about you - Ivy
Ledmotivet till Kingdom Hospital, om det nu var nån mer som såg den serien. Ger en lätt surrealistisk eftersmak i huvudet. Perfekt nattsuddarmusik med andra ord.
Tänkte förära topp 3 med videor istället för förklaringar. Dels för att jag är less på att sitta framför datorn just nu, men främst eftersom musik ändå ska lyssnas på, inte läsas om.
3. Fidelity - Regina Spektor
2. Release me - Laura
1. Glass, concrete and stone - David Byrne
And there you have it. Glass, concrete and stone väcker en väldigt speciell känsla i mig. Har spenderat många vakna nätter med den på repeat i bakgrunden. Större delen av sommaren 2005 faktiskt. Varma, härliga nätter i ute Vällingby. Antingen med doften av varm asfalt eller av blommorna från de japanska körsbärsträden på innergården som strömmade in genom den öppna balkongdörren. Ibland gick jag inte och la mig förrän framåt 8-9 på morgonen. Alltid med känslan att livet snart skulle röra på sig. Alltid med känslan att mitt liv i Stockholm hade börjat gå mot sitt slut. Jag visste att det inte längre var hemma. Svårt att förklara. Men det var både melankoliskt och exalterande på samma gång.
jaa release me!