När är Vasaloppet som bäst?

50 dagar kvar till Vasaloppet 2025 idag! Men när är ett Vasalopp som bäst egentligen? Tror du kan få väldigt många olika svar på den frågan. Här är mina fem bästa tillfällen under ett lopp i alla fall.
 
  1. När man passerar Hökberg. Här nånstans känner man ändå att "jag har det här, det kommer hålla hela vägen". Och för all del så vet man att det är relativt platt resten av resan mot mål sen också.
  2. Startfållan. Det är nåt visst med masstarten ändå. TV-helikoptrarna surrar omkring, och det går att ta på stämningen på ett sätt som inte riktigt gör sig rättvisa genom rutan. Nån har tappat bort sina skidor, nån behöver springa och nervositetskissa en sista gång, nån har sett Emilie Fleten på avstånd och tyckt hon såg taggad ut, nån vill ha hjälp att ta en selfie, nån (jag) står och trycker i sig korvmackor för glatta livet, Vasaloppsvinjetten spelas på repeat och plötsligt börjar man sakta, sakta att glida iväg mot backen ihop med 15.000 andra.
  3. Myrarna efter högsta punkten. När man äntligen får sträcka ut benen och göra det man kom dit för. Åka en jäkla massa skidor. Och man har alla krafter kvar och solen skiner, förhoppningsvis. Och så är man plötsligt i Smågan och har åkt tolv bekväma procent av loppet redan. Tjoff bara. 
  4. Golvet i duschen. Att sätta sig på golvet i duschen på hotellrummet med en kall Trocadero efter målgång har redan hunnit bli en fin tradition för mig. Och så sakta känna igenom kroppen för att försöka avgöra var man kommer ha mest ont när man vaknar dagen efter sen. 
  5. Precis efter Evertsberg. Man är plötsligt över halvvägs, och det firas med några väldigt lättåkta och komfortabla kilometer. Bra tillfälle att samla kraft på, för sen blir det desto jäkligare ett par kontroller. Men det försöker man inte tänka på just där och då. Just där och då är livet bara fantastiskt.
 
Bubblare:
  • Första backen. Gillar ändå känslan av att stå där och hålla in stavarna och inte kunna göra så mycket annat, utelämnad i ett hav av polyester, elastan och ullstrumpor. Ett år började större delen av 9:e led sjunga Ja må han leva för nån som fyllde år där bak, ett år hade nån med sig högtalare och spelade Peps Persson, ett år hamnade jag precis bredvid SVT:s team och gjorde mitt bästa för att se världsvan och oberörd ut. 
  • Toaletten. Att gå på toa när magen väl har kommit igång igen efteråt är väl en aspekt som inte nämns så ofta, men det är i regel den bästa toalettrelaterade upplevelsen på hela året. 
  • ALLA kontroller. Att stanna och växla några ord med andra åkare medan man sveper lite sportdryck eller blåbärssoppa, och inse att det finns fler människor där ute som är lika knäppa som en själv, bidrar med en sån varm känsla av sammanhang och gemenskap. De är alla mina självspäkarbröder och -systrar. Rekommenderas.
 
Inte ens nära:
  • Gopshus. Jag har än så länge aldrig lyckats vara på bra humör i Gopshus, och så är det med den saken. Här mellan Oxberg och Hökberg brukar tankarna vara som mörkast för mig. I fjol försökte jag nynna på ABBA men inte ens det funkade. Inte förrän det blåste förbi nån dåre helt klädd i guld som spelade Holy Diver av DIO på nån bluetooth-högtalare så ryckte jag upp mig ur svackan.
 

Kommentera här: