Episod II - En underskattad pärla (och en kulle som jag tydligen är beredd att dö på)

Skrev ett inlägg för några år sedan, mitt i natten ombord på ett tåg som färdades mellan Göteborg och Bastuträsk. Jag kunde inte sova, och då kan man lika gärna producera text. Det har hänt förut, och det kommer att hända igen. I stora drag så gick inlägget ut på att Star Wars: Episod II (Klonerna anfaller) är såväl fantastisk som underskattad. Det tycker jag fortfarande, och efter att ha sett den 7-8 ggr till sedan dess så tänkte jag förtydliga (läs: brodera ut, nej stylta upp) allt som gör det till en bra film. Det finns några detaljer som lämnar en del i övrigt att önska med, vilka jag också tänkt lista nedan. 

Fördelar:
  • Samspelet mellan Obi-Wan och Anakin är väldigt underhållande och intressant att ta del av. Stundtals känns de delarna som en separat liten "buddy cop"-film i filmen, vilket jag uppskattar. 
  • Jaktscenerna är fantastiska, både när Obi-Wan och Anakin förföljer lönnmördaren på Coruscant (tech noir ftw!), och när Obi-Wan jagar efter Jango och Boba Fett från Kamino. 
  • Många skådespelarinsatser är briljanta. Tänker framför allt på Christopher Lee, Ian McDiarmid och Nathalie Portman. 
  • Anakins resa mot den mörka sidan är bättre i Episod II än i Episod III, där den känns mer krystad och framstressad. 
  • Yodas duell med Dooku! Vilken underbar pay-off mot slutet är inte det?! 
  • Windu får mer utrymme, och Jar-Jar får mindre, än i Episod I. 
  • Nathalie Portmans kostymer!
  • Handlingen, där Palpatine spelar ut republiken och separatisterna mot varandra för att tillskansa sig själv mer makt, är oväntat intellektuell för att vara en del av Star Wars-universumet. Storyn tillåts dessutom ta mycket plats, i en del andra episoder hamnar den lättare i skymundan. 
  • Den har något av en gammaldags charm över sig på något vis, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det eller förklara det bättre än så. 
Nackdelar:
  • Dialogen är horribel. Punkt. 
  • Hayden Christensens skådespeleri är träigt och fyrkantigt. Han kan spela, kolla bara på Shattered Glass från 2003, tror bara inte han fick det stöd han behövde från regissören här. Han är däremot bra i actionsekvenserna, och i samspelet med Ewan McGregor. 
  • C-3P0 och R2-D2 har väl alltid varit där för comic relief (och för att hålla ihop narrativet, fast inte denna gång) men här känns de onödigt plojiga. Och att R2 hux flux kan flyga? Fånigt. Inte lika fånigt som när Leia förvandlas till en interstellär Mary Poppins i episod IIX, men ni fattar. 
  • Personkemin mellan Anakin and Padmé är inte den bästa. Romansen den emellan är iofs den del av filmen som lider mest av den kassa dialogen, så det är kanske lite svårt att se den för vad den är. Köper heller inte riktigt hennes utveckling genom den. "Jag vill inte detta, nähä du fortsätter tjata och du dödade just en hel by, okej nej nu nötte du nog ner mig till slut ändå". 
Nämner inte miljöerna, eftersom de är formidabla i precis alla Star Wars-filmer (de är dock bäst i episod V och IIX, förstås). Hade jag varit sponsrad så hade jag avslutat med att skriva att Episod II - Klonerna anfaller streamar NU på Disney+. Men nu är jag ju inte det, så jag avslutar med en bild på pepparkakståget som jag och (den större) sonen gjorde strax innan jul istället. Ganska fiffigt att låta vagnarna agera godisskålar, va?