Bokrecension: Världarnas krig - H.G. Wells

Situation (vad och av vem): Bokrecension av Världarnas krig, skriven av H.G. Wells (1898). 162 sidor, utgiven av Orion, tryckt 2010.
 
Bakgrund (handling): Planeten Mars befolkas av bläckfiskliknande varelser, och den har börjat bli obeboelig för dem. De letar därför efter ett nytt hem, och hittar Jorden. Och de har inga som helst planer på att dela den med någon. Invasionsdags!
 
"Yet across the gulf of space, minds that are to our minds as ours are to those of the beasts that perish, intellects vast and cool and unsympathetic, regarded this earth with envious eyes, and slowly and surely drew their plans against us"
 
Aktuell bedömning (vad tyckte jag): Premissen bygger på numera delvis förkastade teorier om hur planeter bildas och åldras, men jag försöker att inte låta det störa mig - det är trots allt som ett tidsdokument som jag i första hand läser novellen. Att slänga in lite spektroskopiska analyser är däremot en rätt festlig sak att göra.
 
Det finns samhällskritik i novellen - tänker både på att vi får uppleva imperialism ur en ovanlig synvinkel, samt hur snabbt etik och moral åker ut genom fönstret så fort folk blir drivna på flykt - men den hamnar i skymundan till förmån för hänsynslösa rymdvarelser. Huvudpersonen (en filosof vars namn vi aldrig får reda på) stöter även på en hysterisk, fullständigt värdelös präst och en soldat som tar darwinismens idéer till skruvade nivåer men som huvudpersonen ändå har svårt att invända emot.
 
Jag saknar djup i karaktärerna, men får väl skylla mig själv om jag läser denna proto-scifi parallellt med att jag håller på att jobba mig igenom böcker av virtuoser på området som Thomas Mann och Marcel Proust. Wells tycks lida av samma problem som jag när jag väl skriver något; jag vill mest bara berätta min historia och karaktärerna blir då lidande som följd. Skräcken är krypande på ett sätt som fyller mig med härlig apokalyps-feeling, och varelserna är fantastiskt hänsynslösa och systematiska i sitt tillvägagångssätt; rena dödsmaskinerna. Det är svårt för karaktärerna att skapa sig en överblick över situationen då telegrafiska förbindelser bryts, nyhetsåtergivningen kollapsar, tågen slutar gå - detta bidrar effektivt till känslan av kaos och att vi bevittnar ett samhälle i raskt förfall. Totalkriget råder.
 
Jag slås av hur mycket annan scifi som är baserad på Wells (då nyskapande) berättelser om hot från bortom Jorden, tidsresor, hur illa det går varje gång vetenskapsmän ger sig på att leka Gud, etc. Ur den synvinkeln så är det direkt vördnadsbjudande att få ta del av hans ord.
 
Rekommendation (betyg): 3/5. Scifi-äventyr med vissa skräckinslag, som åldrats förvånansvärt väl.