Hur kan det vara samhällsfarligt att folk går hem i tid? Inte jobbar mer än sina 100%? Och, om det nu verkligen är samhällsfarligt, så är det väl rimligen minst lika farligt att låta verksamheter gå runt med kroniskt tomma schemarader och en konstant tröttkörd personal? Det går liksom inte att bygga en hållbar vård på knäckta ryggar. Det behövs en motpart som tar ansvar någon gång och faktiskt bryr sig. Hållbara heltider som folk mäktar med att jobba, drägliga scheman och fyra veckors sammanhängande sommarsemester är liksom inte orimliga krav. Det är en anständighetens jävla miniminivå, som skulle ge bättre förutsättningar för att kunna upprätthålla en tolerabel arbetsmiljö, och något som skulle ge ökade möjligheter till nödvändig återhämtning. En rimlig löneutveckling och höjd OB i en sektor som historiskt alltid släpat efter är heller inte oskäligt eller befängt på något vis. Jag står bakom mitt förbund i detta, och jag kommer att fortsätta göra det så länge som det krävs.