Dröm #38 - Den flerfärgade, avfärdande, omnipotenta madrassguden
Det kan vara en asfaltsläggare som tror att jag är skyldig honom pengar, det kan vara en kvinna av fiskfolket som fått för sig att vi är ämnade för varandra, det kan vara en hängbro som fått medvetande och nu är arg för att jag råkade gå på den.
I varje rum stöter jag på nya, ständigt märkligare saker. I just det här rummet, en butik full av krimskrams, så finns det en kylskåpsmagnet. Den föreställer en flerfärgad, avfärdande, omnipotent, svävande madrass. Den är en gud i nästan alla dimensioner förutom just denna. I denna dimensionen så är den en kylskåpsmagnet. Den känns iskall när jag tar på den. Jag borde inte ha tagit på den.
Djingis Khan vrålar bakom mig. Hur kunde jag nånsin missta honom för en hängbro? Jag måste gå vidare till nästa rum. Nästa rum är en chikan på en racerbana, och Djingis är nu en F1-bil som snabbt kommer närmare.
Den omnipotenta madrassen svävar över himlen och orsakar en regnbågsfärgad solförmörkelse. Världen ser ut som om den filtrerats genom en oljefläck. Samtidigt har jag den i fickan, för tydligen så behöll jag magneten. Båda två avfärdar mig. Den ena är tre cm, den andra tre gånger större än månen. Blixten McQueen kommer nu runt kurvan. Det står en pizzabagare med ett pansarskott m/86 i högsta hugg uppe på biltaket.
Jag måste vidare. En dörr uppenbarar sig framför mig, och när jag tar i handtaget så får jag en distinkt känsla av att den leder till balkongen som hör till rummet på äldreboendet där min farmor bodde den sista tiden av sitt liv. Jag öppnar.