Tre böcker jag inspireras av när sonen trilskas

Varifrån ska man hämta högkvalitativ inspiration, om inte från klassikerna? (Förutsätter i det antagandet, att klassikerna tillåtits nå upp till statusen som just klassiker av anledningen att de är av hög kvalitet). Här är tre böcker, och för all del strategier, som hjälper mig på traven när lillkillen sätter sig på tvären (vilket dock inte händer särskilt ofta).

  1. Aeneiden (Vergilius). I synnerhet bok två, och delen om den trojanska hästen samt den omvända psykologi som förekommer där. Jämför "Den här hästen som vi byggt är all-de-les för stor, ni kommer aldrig få in den genom stadsportarna" med "Det finns inte en chans att du hinner ta på dig jackan innan jag har borstat färdigt tänderna, du kan lika gärna ge upp på en gång".
  2. Krigskonsten (Sun Zi). Det finns ett stycke i del fyra som säger att en skicklig krigare ska positionera sig så att förlust är en omöjlighet (viss parafrasering här). Ett bra exempel: "Okej, jag ger mig, du får bestämma, du behöver inte klä dig. Men, vill du ta på dig skorna eller mössan först?" Klassiskt vinn-vinn-scenario. Min hjärna vill kalla det för "vinnargaffel" (jfr. schackdraget "springargaffel"), men detta uttryck tycks aldrig ha använts förr. (Det finns även kloka råd i Krigskonsten om att fly från strider som man inte kan vinna, och att de bästa segrarna är de som skonar motståndaren. Dvs välj dina strider med omsorg, kanske är det inte hela världen att ett par strumpor ligger oupplockade på golvet emellanåt, och var inte småsint, du är de facto den större människan här - agera som det; vägledning före förebråelser).
  3. Den gamle och havet (Ernest Hemingway). För mig är det här framför allt en berättelse om dygd. Det finns mycket klokt att plocka med sig angående hur Santiago i boken hanterar sina motgångar, hans föredömliga ödmjukhet - gällande såväl motgångarna som sin motståndare - och den latenta, okränkbara äran i att resa sig på nytt och kämpa vidare. 
 
Sedan kan en ju alltid överväga att blanda in 1984 (George Orwell) när han blivit stor nog för en egen telefon och vi ska börja diskutera uppförande på Internet; Kallocain (Karin Boye), Fahrenheit 451 (Ray Bradbury), Vi (Jevgenij Zamjatin) och Anne Franks dagbok (Anne Frank) när han blivit gammal nog för att rösta; Siddhartha (Hermann Hesse) och På väg (Jack Kerouac) när han ska lämna hemmet och hitta sig själv och sin plats i världen; listan kan göras lång. Just nu klarar jag mig dock utmärkt på de tre exemplena ovan.