När (extrem(?))liberalism och rasism slumpmässigt möts inne i samma (ursäkt till) hjärna

 
Fick lite mothugg på Facebook igår. Varje gång jag uttalar mig politiskt där så ångrar jag mig, för varje gång så dyker det upp människor som skulle behöva gå någonstans väldigt avskilt och tänka färdigt innan de går lös på ett intet ont anande tangentbord. Det där var ett väldigt snällt och diplomatiskt sätt att kalla folk för idioter på, utifall att det undgick någon. Det sägs för övrigt att det inte finns några vinnare när det kommer till att argumentera på Internet. Låter dock det faktum att jag, 16 timmar senare, fortfarande inväntar svar tala i just det här specifika fallet.
 
Blev du förresten sugen på att läsa artikeln ovan så hittar du den här.
 
 
 
Andra bloggar om: liberalism, idioti