xrob

Övertid inom vården är dock inte att stanna kvar en stund på röntgen eller akuten vid högt patientinflöde. Att ambulanssköterskorna slutför ett pågår uppdrag med en svårt skadad patient vid passets slut. Att operations- och narkospersonalen stannar kvar på en operation som oväntat drar ut lite på tiden. Att bli inringd på natten för en akut undersökning som inte kan anstå till morgonen efter. 

Nej. Övertid på många håll inom vården är att det ser ut så här varje dag. Inte nu för att det ens händer nåt exceptionellt, utan för att det konsekvent och systematiskt underbemannas, och schemaläggs helt utan marginaler. 

Övertid inom vården kan vara att ha fullgjort sitt arbetspass, och sedan tvingas jobba ett helt pass till för att ingen kommer för att lösa av dig. Övertid inom vården kan vara att gå in och jobba ett helt pass en dag då du skulle varit ledig och återhämtat dig. 

Jag tror inte det finns någon som motsätter sig att i undantagsfall gå in och jobba över om det uppstår en ovanlig, akut situation. Typ det mesta från ett hjärtstopp eller en bilolycka till ett terrordåd eller en pandemi. Folk som har problem med det har antagligen inte sökt sig till vården från första början. 

Detta handlar inte om det. 

Detta handlar om att regionerna har slimmat ner vården till förbannelse, och dimensionerat den utifrån att vi anställda jobbar våra heltider och mer därtill för att den ska gå ihop. 

Det går inte att bortförklara hur effektiv Vårdförbundets övertidsblockad varit på annat sätt än detta systematiska överutnyttjandet av personalen. Vi har liksom inte ens börjat strejka än, och SKR står redan med byxorna nere? Det enda vi gjort nu under några veckor är att ha gått hem när vi slutat för dagen, och systemet börjar direkt att krackelera. 

Vilket ju får en att fundera över om detta inte är ett system som förtjänar att brinna ner till grunden ändå? 

Det borde väl egentligen ha varit schack matt redan där, när man så skickligt blottlagt kärnan till ett av vårdens största problem. Det hade varit klädsamt från SKR:s håll i ett sånt läge att erkänna problemen, och sätta sig ner och hjälpa till att komma med konstruktiva lösningar.

Det handlar inte ens om högre löner, utan om något så fundamentalt i livet som vila och återhämtning. 

För det tär på en till slut. Att aldrig riktigt, riktigt räcka till. Att aldrig riktigt få hämta andan. 

Men då väljer man istället att kringgå blockaden genom att beordra in personal till skyddsarbete på många håll istället för övertid. Vilket givetvis tvingar Vårdförbundet att ta nästa steg och varsla om strejk. Inget oväntat - och det hade gått att undvika - men nu är vi här. 

Om en kvart ungefär så bryter strejken ut på bl. a. min avdelning. Och så kör vi väl hela den långa klumpiga dansen med smutskastning, förhandlingshaverier, frustration, skuldbelägganden och i slutändan kompromisser, svekdebatter och förhoppningsvis någorlunda förbättrade villkor.

Något långsiktigt och hållbart, som faktiskt får folk att vilja söka sig till - och stanna kvar - i vården. För just nu ser det ärligt talat mörkt ut på den fronten.