666 dagar
Idag har det gått 666 dagar sedan jag drack alkohol senast. Inte för att jag drack särskilt mycket eller ofta innan, men ändå.
Jag har nog varit inne på det tidigare här på bloggen, hur det helt enkelt inte var värt det längre då det påverkade återhämtningen efter träningen negativt. Och ärligt talat så var det ändå aldrig sådär jättefantastiskt. Kul ett tag och ibland, men träningen frisätter ärligt talat betydligt mer dopamin och endorfiner för mig än vad alkohol någonsin haft kapacitet till att göra.
Det som däremot är intressant är ju när folk får reda på att man inte dricker. Så. Många. Frågor. För det måste ju bero på något? Dåligt ölsinne? Otrevliga erfarenheter? ...Allergi?? Vem fan tror jag att jag är, som är för fin för en jävla öl?
Har aldrig något klockrent svar. För hur försvarar man VARFÖR MAN INTE FRIVILLIGT HÄLLER I SIG GIFT FÖR? Varför ska man ens behöva ge en anledning? Är normen så pass stark att folk inte kan greppa hur någon väljer att bryta mot den?
För hej och hå.
Alkohol påverkar alltid kroppen negativt, oavsett mängd. Förutom att förvärra befintliga hälsoproblem så kan den orsaka fettlever, skrumplever, levercancer, hepatit, förmaksflimmer, hjärtsvikt, demens, kolorektalcancer, muncancer, bröstcancer, pankreatit, diabetes, benskörhet, gikt, högt blodtryck... Och då har jag inte ens gått in på alla följdsjukdomar och andra komplikationer. Eller den ökade risken att hamna i olyckor, eller utsättas för våld.
Alla vet redan allt det här. Och ändå ska JAG behöva motivera varför jag står över?
Så varför dricker jag inte nu igen?
Skulle ju egentligen vilja fira den här milstolpen på något vis, men hur firar man något utan alkohol i den här sjuka kulturen ens? 😂 ChatGPT föreslår tårta, självreflektion eller en naturupplevelse. Kan svulla i mig ett par digestivekex ute i trädgården i regnet samtidigt som jag funderar en sväng över mitt livsval lite senare, hur låter det?