xrob

Det låg en tappad tepåse mitt på golvet i fikarummet när jag kom ut från ett möte i början av mitt arbetspass igår. Vid passets slut klockan 22 så låg den fortfarande kvar där. 

Spåret är förvisso lite kallt, men pekar ändå entydigt mot radiologen som hade hand om jourtelefonen dagtid. Ty, följande fakta ligger samtliga på bordet:

1. Radiologerna brukar vanligtvis fika i konferensrummet där jag satt i möte. Nu fick de vackert sitta i fikarummet istället. 

2. Det brukar, på samma sätt som det i vanliga fall inte sitter radiologer i fikarummet, i vanliga fall inte heller ligga tepåsar på golvet där. 

3. Bland alla kategorier av vårdfolk, så är det nog bara läkarna som är så pass disträ att de inte skulle märka om de tappade en tepåse mitt på golvet.  

4. Den som hade hand om jourtelefonen är en tedrickare av rang. 

5. Den som rimligast skulle ha kunnat vara tvungen att hastigt avbryta sin fika, och därmed även kunnat tänkas tappa en tepåse i all hast, är troligtvis den som vaktar en telefon som kan ringa precis när som helst. 

Snaran dras åt. Fattas egentligen bara ett erkännande i det här läget. Men jag har läst Brott och straff. Jag vet att det bara är att låta samvetet gnaga, och bida min tid. 

Enda felet med denna nästintill perfekta plan, är ju att den misstänkte sannolikt inte ens vet om att hen har begått ett brott. 

***

Kvar är nu bara de tejpade konturerna av ett liv.

Den luktade grönt te o citrus. En fin liten (te)ceremoni hölls igår kväll innan läggdags. Tomas Ledin kunde inte närvara. Inte för att det nu fanns tid att fråga om han ens hade möjligheten att komma förbi. Men det kändes inte riktigt som hans grej. Han känns mer som en kaffedrickare.