Hade sönder min favoritmugg tidigare i veckan. Skulle bara såga till en masonitskiva i bordsågen när jag råkade stöta till den. Min sista kopp te i den var ett ryskt earl grey med en halv tesked honung och en skvätt mjölk. Kommer livet någonsin att kännas helt komplett igen? Varje kopp te har ju från och med nu en fadd eftersmak med spår av vad som skulle kunnat vara. I ruinerna av min mentala hälsa har porslinsskärvorna flyttat in och briserar nu omkring där inne som en flock perfekta spöken. Eller det är nog inte en ruin, inte egentligen, utan snarare en labyrint. Jag är väl Daidalos i ett sådant scenario, och den trasiga muggen är i så fall Minotauros (och butiken i centrum som sålde muggen - och som kanske fortfarande säljer muggar av samma modell - är då Theseus, och Google maps är garnnystanet som han fick av Ariadne för att hitta ut ur labyrinten igen, och jag drog nog den här liknelsen för långt för rätt många bisatser sedan, men man får nog ändå vara beredd på att ge mig pluspoäng för att jag åtminstone insåg det själv den här gången). Jag behöver verkligen städa upp mina arbetsytor i garaget, se nedan. Och röja lite i mitt huvud när jag ändå är igång. Det bor tydligen mytologiska monster där inne nu också.
