xrob

Beklagade mig senast idag över att jag hade så svårt att komma in i den kurs jag precis börjat läsa. Att jag haft ett för långt studieuppehåll, att jag hunnit få mersmak på fritid, att jag börjat träna igen, att det ju är så fint skidföre ute nu, osv osv. Men nu, kanske knappt nio timmar senare, sitter jag här och lyssnar på min vanliga nattsuddar-playlist och skriver överflödiga jämförelser mellan ett hermeneutiskt och ett positivistiskt perspektiv apropå det till synes omöjliga i att vara helt vetenskapligt objektiv inom ett område som litteraturvetenskap som de facto kräver ett visst mått av subjektivitet. Hur kan man sedan lyckas dra in relativism i det hela då? Åh, inga problem alls; inte under den här gudasända tiden på dygnet minsann. Drar till och med in paralleller till mitt huvudområde radiografi, som kombinerar ytterligheter såsom ett strikt kvantitativt orienterat område som strålningsfysik med ett alltsomoftast kvalitativt gebit som omvårdnad, och detta på daglig basis. Det borde inte fungera, men hej och hå, jag andas ju?