Tankar från E4:an
Kört 90 av 135 mil på min resa norrut nu, precis pausat på hotell nr två av två. Det går att klara av etappen - ca 14 timmars körtid - på bara en övernattning, men nu var jag tvungen att starta på eftermiddagen igår (pga flyttfirma och slutbesiktning av radhuset) och då fick det ju vackert bli två hotellnätter längs vägen. Två vitt skilda upplevelser, bör jag även tillägga. För nåt ska ju det här inlägget ändå handla om, eller?
Det första hotellet var fristående, beläget i en borg komplett med riddarrustningar, takmålningar och kristallkronor. Det övergripande temat för inredningen tycktes vara "mörkt trä och snirkliga mässingsdetaljer". Till och med rumsnyckeln var försedd med en överdimensionerad, snirklig pryl till nyckelring. På frukostbuffén satt jag ensam i en helt öde restaurang(!), men maten var prima precis som servicen och jag sov gott så inga klagomål här inte. En smula surrealistiskt silent hill:iskt och anakronistiskt bara.
Tog halstrad röding och krabbrisotto med en lokal IPA till middag.
Det andra hotellet, där jag sitter nu, tillhör en större kedja. Överraskningarna är därför frånvarande; fondvägg, uppläxande lapp om hur tusan man hanterar handdukar, hårtork-vattenkokare-strykbräda-extrakudde-nyckelkort-stör ej. Räknar även kallt med att få stå i kö till brödet på buffén imorgon. Folk skär i regel upp sitt frukostbröd med andakt. Sävliga aber.
Tog en vegansk burgare med en lokal IPA till middag.
Pausade till i Tierp vid lunchtid, med enda syfte att testa de köttbullar som Aftonbladet utnämnt till testvinnare (OBS, endast vägkrogar mellan Stockholm och Sundsvall testades vilket ju inte ens är en tredjedel av E4:an, anm.). Och det var verkligen fina köttbullar med vägkrogsmått mätt; stora och rullade på plats. Min frus är dock godare.
Jag gör alltid fyra saker vid incheckning på ett nytt hotell:
- Frågar hur länge restaurangen har öppet
- Frågar när frukosten öppnar
- Ber om wifi-lösenordet
- Kollar under sängen så att det inte ligger en död kropp där
Standardgrejer.
Kan sakna bra teställen längs vägen dock. Stannade på McDonalds i Upplands Väsby och köpte en kopp, mest som ursäkt för att låna toaletten men ändå. Och det är vanligt jäkla earl grey på påse som erbjuds. Kan förstå att kedjor kränger slätstrukna grejer som ska passa så många som möjligt (Hej, ni som bestämmer tavelmotiven på IKEA!) men hade det inte varit trevligt att kunna pausa för en afternoon tea längs större motorvägar? Skulle funka utmärkt som drive thru-koncept! - Jag tar en mandelbiscotti, en minichoklad-cupcake, en scone med morotsmarmelad och en mellan kopp lapsang souchong, tack. - Det blir 85 kronor, kör fram till luckan. Ser ni? Det funkar.
Varsågod att sno denna guldidé, bara den blir verklighet.
Wifi:et är för fluktuerande och ostadigt för att det ska gå att strömma något vettigt på Netflix, så jag säger god natt.