Fysiologi är aldrig långtråkigt

Tippade min temugg lite för mycket när jag skulle dricka ur den sista klunken, varpå den råkade snudda vid mina ögonfransar. Detta kittlade helt osannolikt mycket, så jag skrynklade instinktivt ihop ansiktet i en russingrimas. Det är november, och min vana trogen så odlar jag mustasch denna månad. Denna anskrämliga ursäkt till mustasch snuddade - tack vare grimasen - vid mina näsborrar. Detta kickade snabbt igång en nysattack, något som i sin tur fick mig att svälja den där sista klunken te fel. Kroppens autonoma reaktion mot felsväljningar är som bekant en hostattack, så en sådan följde givetvis på nysattacken i denna flerstegsraket av kroppslig misär. 






Det var i alla fall gott te. 

Kommentera här: