Det stora dumjäveldagen
A-lagaren var knallröd i ansiktet, av alkohol, förkylning, kallt väderlag eller raseri var svårt att bedöma. Han uppträdde på det där viset som man får för sig att folk man läser om i tidningen uppträtt, när det står att de uppträtt "hotfullt".
- Jag tror inte på kroppskontakt, svarade jag.
- Och va fan menar du med det?, skrek herr a-lagare.
Han var definitivt röd i ansiktet pga raseri. Och alkohol. Och det kalla väderlaget.
- Med dig. Jag tror inte på kroppskontakt med dig.
Jag ansåg att saken därmed var färdigdiskuterad, och bytte samtalsämne:
- Det var sol när jag gick hemifrån.
Jag tyckte att det sammanfattade det hela. Jag hade gått förbi busskuren han satt i, och han satt där antingen för att han väntade på bussen, eller för att det regnade. Busshållplatsen låg precis utanför Systembolaget, så jag tror inte att han upplevde att han var i alltför brådskande behov av att åka någonstans. Alltså satt han där för att det regnade.
- Va!??, skrek han.
Han tror på högljudd kommunikation. Det är acceptabelt. Så länge han inte tror på kroppskontakt med mig så är det lugnt. För den beviljar jag honom inte.
- Det var sol när jag gick hemifrån, upprepade jag.
- Jaha. När gick du hemifrån då?, frågade han i vad jag anser är normal samtalston.
Han gjorde därmed avkall på hans tidigare ambition att försöka föra hela samtalet på över 105 decibel.
- När det fortfarande var sol ute, svarade jag. Då gick jag hemifrån.
Nu var jag uttråkad. Han hade tråkat ut mig. Han hade haft en gyllene chans att faktiskt underhålla mig för ett efemärt ögonblick, men han tog den inte. Han verkade ana förändringen i min inställning till konversationens fortlevnad, för han gick nu och satte sig igen. På det hela taget så har det varit en ovanligt märklig dag, nu när jag tänker efter. Jag gick vidare bort till min hållplats med mina citygrosskassar. Såg att den äckliga, ljusbruna spindeln som jag mosat mellan tidtabellen och dess skyddsplastskiva i somras forftarande satt kvar.
Den hade hunnit börja mögla nu.
hhaha, du va mig en skön jävel