xrob

Jag har rekordsvårt att hitta något parti att rösta på den här gången. Det är ganska stora åsiktspaket man får på köpet, vad man nu än väljer. Och de är inga vidare kommunikatörer nuförtiden, partitopparna. Vattnet är grumligt, milt uttryckt. Försöker komma fram till vilka frågor som är viktigast för mig för att avgränsa urvalet en smula, i naivt hopp om någon form av klarhet.

Det är svårt att ens se vart partierna riktigt står numera. De f.d. marxist-leninisterna låter mest som socialdemokrater, men det är väl ändå inte meningen? ...eller? Socialdemokraterna låter sedan mer som socialliberaler numera (a. k. a. Liberalerna innan Sabunis liberalkonservativa falang tog över). Behöver jag det i mitt liv? De tidigare frihetsvurmarna i L har lierat sig med brunkanten fast det verkar ju inte vara ömsesidigt. Svårast av alla att bedöma just nu. Vad får man för sin röst där? Vet någon överhuvudtaget? Har tänkt tanken att sidbytet främst beror på att högern har en tydligare tradition av att stödrösta på varandra, men så tycks ju V ha minskat i samma takt som Mp vuxit de senaste mätningarna, så den gamla halvsanningen kanske inte gäller längre?  Bondeförbundet låtsas fortfarande vara nyliberaler. Vilka tänker de sig att de företräder numera? Företagen? Jag är inget företag, inte ens ett litet. Miljöfrågor brukar jag annars tycka har företräde framför nästan alla andra områden, men frågan förvaltas och hålls kvar på agendan av en samling förvirrade idealister som tycks sakna fokus. Och jag föredrar nog politiker ändå. Och fokus.  Moderaterna har åtminstone slutat låtsas vara ett arbetarparti nu vilket på ett sätt kanske är uppfriskande, men makthungern är osmaklig. Till varje pris alltså? Fy för. Lite komiskt att krypa tillbaka till plånboksfrågorna också, så här i 11:e timmen. Ulf, du har redan en aura av dålig förlorare runtomkring dig. KD borde överväga ett namnbyte, de har varit på väg bort från den där kristna människosynen sedan åtminstone 2015 om det ens räcker. Sd vet jag däremot avslutningsvis precis vart jag har. De är liberalernas raka motsats i det avseendet. Just nu är de mitt uppe i den klassiska (men lite förtidiga)  extremhögra  paradgrenen att insinuera valfusk - allt för att underminera deras egentliga huvudfiende: Demokratin själv. De utgör en veritabel säkerhetsrisk för vårt land. Ärligt. Undvik. Vet inte om partierna utanför riksdagen förtjänar att nämnas också. Läste igenom Fi:s partiprogram, men jag vet väl inte riktigt om det kändes så värst verklighetsförankrat. MED säger sig vara liberalkonservativa men låter desto mer  nationalistiska, och verkar ha siktet inställt på någon form av nattväktarstat light? Lycka till. 

Samtliga partier har dessutom gjort sig skyldiga till pinsamma, symbolpolitiska utspel under valrörelsen. Jag åtminstone känner mig mest förminskad av den sortens publikfrieri, som väl ändå mest går hem hos de redan frälsta? Jag lovar att jag är mottaglig för mer komplexa resonemang än orimliga paroller och enkla lösningar på problem som är allt annat än svartvita. REDO ATT KAPA VÅRDKÖERNA. Jaha. Kul! Hur? ALLA VILL HA FLER POLISER. Jaha, låter på sin höjd som en dellösning. Sen då? Visst, jag fattar väl att man behöver koka ner sin politik till några få ord för att fånga intresset snabbt, men allting känns bara så himla tröttkört. Är det här allt som erbjuds? Jag står framför en buffé av idéer, men allt som serveras är snabba kolhydrater. Vi har ett problem.