Jag har övervägt att börja betrakta verbala konversationer som schackpartier i syfte att effektivare simulera social kompetens, men jag är rädd att det på kuppen skulle göra mig till en sämre lyssnare. En sån där dryg jävel som lyssnar för att svara istället för att försöka förstå. Jag kallar dem för "människor". Råkar du någonsin ut för människor i din vardag, gör som jag; begrunda bara faktumet att de är ett gäng självförnekande kollektivister fångade i sina respektive individualistiska köttkostymer. Inte utifrån ett sympatiskt men väl empatiskt förhållningssätt. Det kommer inte att hjälpa dig ett skit eller göra saker lättare, men det kommer att förklara en del. (Plus, erkänn att du tappar intresset om något är alldeles för enkelt?)
Avsluta inlägg med parentes. Yeah, yeah, yeah.
Runda av utan antites. Yeah, yeah, yeah.
Mitt i natten (i natten).