xrob

Lite oklart hur, men någonstans i djupet av Amazonas djungler (kliché, jag vet) så snubblar jag över ett gammalt dokument som beskriver hur man gör guld av vilken metall som helst. Detta kan göra mig snuskigt rik, borde min första tanke ha varit. Icke då. Jag korsbefruktar den här formeln med formeln för hur man skapar liv, tänker jag istället. Något jag lärt mig under mina utgrävningar av Frankensteins slottsruin året dessförinnan. Sagt och gjort, jag sammanfogar metoderna i mitt laboratorium och skapar på så sätt mordlystet, levande guld. Nästa steg i min plan är att programmera ett virus som snabbt kan sprida detta över hela världen via Internet. Något som går på ett kick då jag uppenbarligen inte bara är en illmarig arkeolog utan också något av en dataexpert. Jag skickar iväg viruset som bifogad fil i ett mail med söta kattungar som can haz jättemånga cheezburgers och trycker på Sänd. Därefter sätter jag mig i en enorm bunker av metall som av någon anledning (som drömmen vägrar förklara för mig) inte kan förvandlas till guld. Det numera enda säkra stället i världen. Och inväntar omvärldens panik och förfall. Allt slås långsamt ut; datorer världen över kraschar, flygplan äter helt sonika upp sina passagerare, spikar i husfasader skjuter iväg som målsökande projektiler, bensinpumpar anlägger mordbränder, rulltrappor agerar gyllene köttkvarnar, lyktstolpar förvandlas till blodtörstiga spetspålar, mobiltelefoner tar stora tuggor av folks öron ... och då ska vi inte ens prata om vad världens samlade vapenarsenal hittar på. Och de lätträknade överlevare som vill komma in i min fina, säkra bunker då? De måste buga sig för min obändiga önskan om världsherravälde.

 

Inte för att det nu finns alltför mycket till värld kvar att styra över.