xrob

Läste lite statistik i Norran kring arbetslöshet idag, och reagerade på skillnaden i antalet inskrivna arbetslösa för inrikes och utrikes födda förra året (3,7% jfrt med 19,1%). Har inte kollat upp hur den här statistiken har sett ut över tid, men spontant så känns det väl som ett misslyckande att det är någon skillnad alls? Att en pågående integrationsprocess inte är klar alt. inte tillräckligt välfungerande. Nå, håll med mig eller inte, oavsett vilket så är siffrorna fortfarande intressanta. Sedan får man förstås i nästa steg titta vidare på lösningar. Föreställer mig att V skulle låta ett väl utbyggt socialt skyddsnät se till så att folk har det drägligt, och försöka stimulera till ökade kontaktytor med hela samhället så att integrationen sker i den takt som den bestämmer själv. Belackare invänder: Har man det för bra ställt så saknas incitament för att någonsin skaffa ett jobb och bli en del av samhället fullt ut. Och finns det individer som inte vill integreras så blir det för enkelt för dem att fortsätta stå utanför. Föreställer mig vidare att M (och KD, ja jisses) skulle vilja montera ner delar av det sociala skyddsnätet för att sätta en ökad press på de utan jobb, i syfte att åstadkomma just detta incitament. Belackare skulle då här invända: Utan trygghet skulle folk snarare hamna ännu mer utanför samhället och riskera att hamna i kriminalitet då de till slut inte ser någon annan utväg. Bonus-invändning: En människas egenvärde är okränkbart och inte knutet till vad denne bidrar med till samhället; alla förtjänar att kunna hålla sig flytande oavsett lott i livet. SD skulle sedan (föreställer jag mig) verka för en återvandring av mer eller mindre drastiska mått, och då skulle ju statistiken givetvis förbättras per omgående. Belackare goes: Detta har prövats förr. För att få in någon form av struktur på processen så samlade man den gången ihop de oönskade elementen i läger i väntan på att hitta någonstans att skicka dem. Sedan bröt ett krig ut (sånt som händer!), och mer... grovkorniga, överilade lösningar fick sättas i verket. Och varför stanna där egentligen? Meningsmotståndare är så sjukt jobbiga. Och S skulle väl... jag vet verkligen inte, det är så pass svårt att veta var det partiet står numera att de inte ens lämpar sig för vanlig, hederlig satir längre. Så sammanfattningsvis så beror nog ens ståndpunkt på om man väljer att lita på sina medmänniskor eller ej. Så, känner du tillit till din omvärld, eller dras du med någon form av störning i nån tidig utvecklingsfas?