Recension: En skylt på en toalettvägg
Känner mig för det första nödgad att svara:
1. Be happy? Det är min ensak.
2. Always tell the truth? Varför?
3. Laugh out loud? Aldrig i livet.
4. Work hard? Varje dag.
5. Love one another? Givet.
6. Keep your promises? Alltid.
7. Help others? Om de ber om det, och situationen inte är orimlig.
8. Do your best? Alltid, oavsett situation.
9. Say your prayers? Orimligt, det finns ingen som lyssnar. Eller var det kanske menat som ett hot?
10. Please and thank you? Hör denna ihop med förra raden? Fattar inte? Thank you!
11. Try new things? OK. Så länge det är öl, distanskurser eller har med strålning att göra.
12. Use kind words? Dra åt helvete.
13. Smile? Vad har du med det att göra, skyltjävel? Jag är inte skyldig vare sig dig eller någon annan ett jävla leende.
Materialet är tidstypiskt trä, utformat för att se slitet ut. Slutstationen för shabby chic, det är här vi har hamnat, 17 år efter den första förödande Carpe diem-vågen. Delar upp textmassan i 30% självklarheter (punkterna 4, 5, 6, 8), 70% provocerande platityder (resten), eller 100% meningslösheter om en så vill. Hade heller velat se: En tavla som visar kranialnervernas lokalisation och funktion, eller periodiska systemet, eller en tom vägg, eller ett sånt där schema där man ser när toaletten städades senast jag älskar såna.
Sammantaget betyg: Hoppas den åtminstone var billig.