xrob

Situation (vad och av vem): Bokrecension av Moby Dick, skriven av Herman Melville (1851). 592 sidor, pocketutgåva utgiven av Wordsworth Classics, tryckt 1992.

 

Bakgrund (handling): Vi får höra en man, som vill att vi kallar honom Ishmael, återberätta historien om Ahab, kapten ombord på valfångstfartyget Pequod. Dennes monomaniska hämndbegär mot en mytomspunnen vit kaskelot, som tidigare bitit av honom benet, tar sig smått bibliska proportioner. Det hela är ett tämligen pikant recept på katastrof.

 

Aktuell bedömning (vad tyckte jag): Vilket mästerverk ändå. Språket är fantastiskt (tror boken måste läsas på engelska för att komma till sin fulla rätt). Och precis som i Den flygande holländaren så lyser författarens genuina erfarenheter av ett liv till havs igenom. Den olycksbådande stämningen byggs upp effektivt och långsamt, kapten Ahab introduceras t. ex. inte fullt ut förrän i kapitel 28, och jag tänkte att det här kommer bli en intressant åktur. Men sedan får boken tempoproblem, då Melville envisas med att lägga in veritabla kluster av kapitel som lär upp läsaren i valfångandets ädla konst. Han lägger bl. a. in långa uppräkningar av valsorter, hur man kan använda de olika beståndsdelarna av en val, anatomi (inklusive ett helt kapitel som enbart avhandlar olika skelettmått), tre jäkla kapitel i rad om kända och mindre kända valmålningar, osv. Jag fattar att syftet är att bidra med autenticitet och känslan av att boken är kompilerad av Ishmael i efterhand och att han varit där och upplevt allt på riktigt, och en del kapitel bidrar till att jag förstår de kapitel där det verkligen händer något mycket bättre, men mellan varven faller det ändå lite platt. Men för att återvända till språket. Bifogar ett par exempel, enligt mig talande för boken i stort, ett från ett kapitel där stackars lilla Pip hamnar i havet och förlorar förståndet på kuppen, och så inledningen till ett kapitel som behandlar något så pass mundant som vad snickaren ombord sysslar med. Formuleringar såsom dessa kan lyfta det mest alldagliga ämne. Tänk er då 592 härliga sidor av denna förunderliga och ofta stilskiftande prosa.

 

 

Rekommendation (betyg): 4/5. Tidlös berättelse och en smått fantastisk bok, även om det inte händer så mycket.