Hett att vara kränkt
"Förr blev man känd för att ha åstadkommit något. Nu räcker det med att vara kränkt. Känslan delas av en fjärdedel av befolkningen - och även statsministrar är det".
Lite längre ner ges ett lysande exempel på just såna så kallade 'kränkningar' vars blotta existens jag anser urholkar ryggraden på hela det folkslag som vi utgör:
"I Eskilstuna bor en liten flicka som blev kränkt redan vid födseln. Det finns det papper på, från Justitiekanslern.
- Förbannad blev jag ju. Och rädd. Det kändes overkligt, berättar mamma Christina Hellberg om byråkratmissen som ledde till att hennes dotter bar fel personnummer under sina två första månader i livet. Efter viss tvekan slog JK fast att flickan utsatts för 'kränkning av den personliga integriteten' och gav henne 2.500 kronor i ersättning. Trots att bebisar rimligen ger fullständigt fasen i hur staten sköter sina register".
Och för att återknyta till den avslutande bisatsen i ingressen:
"Till och med toppolitikerna känner sig förfördelade. I valrörelsen blev Fredrik Reinfeldt 'väldigt kränkt' av en serie förtalsmejl från s-högkvarteret. Göran Persson uppgavs vara 'kränkt' av en flygannons som antydde att hans styre var anledning till landsflykt".
Jag antar att man, om man känner sig på extra cyniskt humör, skulle kunna se på det som ett försök att verka folklig. Särskilt som "nästan en fjärdedel av befolkningen upplevt någon form av kränkande bemötande under en tremånadersperiod" .
Källa till den siffran: Folkhälsoinstitutets undersökning Särbehandlad och kränkt (intressant pdf här - 670 kb)
Betyder ordet kränkt något längre, eller är det bara ett trendigt uttryck utan egentlig innebörd? Eller säger det något om vårt samhälle, och om oss som lever i det? I vilket fall som helst så tappar det all innebörd då man stämplar vad som helst som kränkande eller diskriminerande. Vi lär ju ohotat utgöra den del av världen som behöver ett ord som kränkt minst av alla. Samtidigt som vi använder det mest.
- "Jag kan tycka att innehållet i många klagomål - ofta fullkomliga petitesser - är ett bevis på välstånd. När de grundläggande behoven är tillgodosedda övergår man till småsaker", säger konstnären Magnus Bärtås, som i tolv års tid samlat på sig 1.200 tidningsurklipp om folk som känner sig orättvist behandlade.
"Kränkningsfebern kan bero på att det svenska samhället är mer splittrat än förr. Politik och allvarliga samhällsproblem kanaliseras via enskilda individers missnöje i allt mer känsloorienterade medier", fortsätter han. Där har han en poäng, även om det inte känns riktigt som huvudet på spiken. Kränkningsfeber är däremot ett ord jag ska införliva i mitt ordförråd.
Psykoanalytikern Tomas Böhm avslutar artikeln:
- "Kränkt blir man inte bara för att det är kul, det kan vara bra att komma ihåg. Vi lever i ett hårt samhälle där många känner sig i underläge".
Kanske är det så att jag - en vit, svensk man i mina bästa år - har svårt att förstå den fulla vidden av den synvinkeln. Hela kränkningsproblematiken har betydligt fler dimensioner än vad man tror vid en första anblick. Att det råder en kraftig kränkningsinflation i media råder det dock inga större tvivel om.
Tidigare inlägg som på ett eller annat sätt berör ämnet:
Pojke eller flicka? Eller lakrits? (2007-jan-19)
Farliga Landskrona - Del 3 (2007-jan-20)
Tourettes syndrom förbjuds i Ljusdal? (2007-jan-29)
Angående kränkningar (2007-jan-31)
Farliga Landskrona - Del 5 (2007-feb-21)
Got kränkt? (2007-feb-21)
Svenska kyrkan erkänner människors lika värde (2007-mar-16)
De 1000 fånigheternas land (2007-mar-21)
Andra bloggar om: kränkt, kränkning, diskriminering, särbehandling
Det är nog viktigt att reservera ordet för dom som verkligen är i underläge. För dom finns ju oxå i vårt 2/3samhälle...
Jag har skrivit något närliggande... om hur ordet "offer" börjat glida i betydelsen och vilka konsekvenser det får.