xrob

Målet med loppet, och för hela säsongen egentligen, var att förbättra min tid från i fjol. Och det hände ju inte, varför jag initialt var lite kluven.

 

Å ena sidan var förusättningarna så pass annorlunda (sämre) i år, men 40 minuter långsammare - är inte det ändå ganska mycket...? Tanken låg och malde. Läste nånstans att kring 2500 åkare bröt i år, jämfört med ca 1000 ett "vanligt" år. Så att jag ens tog mig hela vägen kanske ska ses som en bedrift i sig?

 

Och jag tror att jag har tränat mig till en hyfsad arbetskapacitet/buffert ändå. Vet inte annars hur jag ska förklara hur jag, när jag märkte att jag helt saknade fäste, med en axelryckning konstaterade att jag väl fick staka hela vägen istället då. Det är i varje fall något mer än att precis ha tränat så mycket att man just och pass mäktar med 90 km under perfekta förutsättningar. Hårda fina intakta spår, vinden i ryggen, etc.

 

Och; trots att jag var 40 minuter långsammare, så hamnade jag ändå 635 placeringar längre fram jämfört med i fjol. Och var nära attavancera ett led, när jag från början trodde att jag tappat ett. Detta sammantaget gör att jag ändå känner mig nöjd med min insats. Ska kanske formulera om mitt mål, och gå från att stirra på sluttiden - som ju är beroende av yttre omständigheter - till att bry mig om totalplaceringen istället? För min fragila sinnesros skull, om inte annat?

 

Och jag ska se över och finjustera träningsprogrammet nu innan jag drar igång på allvar med grundträningen nästa månad, så ska vi se om jag inte kan fortsätta plocka placeringar även kommande år.

 

Och jag lovar att även titta på hur det kommer sig att jag börjar nästan varenda mening med "och" nuförtiden.