15 år!

Grattis på 15-årsdagen, Moulin Rouge!
Det är sant, jag dubbelkollade datumet.
 
[insert standardkommentar om hur fort tiden går och bla bla blaa]
 
 

Motivation vs disciplin


Morgonstund

HAHA, folk som på allvar tror att avgrunden är tom och inte fylld av dem själva. 

ML-EM

 
 
 
Skriver detta från ryggen på Göran, min tama flodkrokodil. Blod och jord, väser Göran. Övertrötthet, svarar jag förstrött. Visa mig det blod som ens någonsin varit rent. Göran blir tyst. Och så övergår vi till det som inlägget var tänkt att handla om istället.
 
Känner mig överpluggad för stunden, som att jag - nog? - kan allt men att detta flyktiga "allt" fortfarande hänger i luften utan att ha givits en ärlig chans att landa i långtidsminnet ännu. Nu ska jag bara hålla kunskapsbollarna kvar där uppe i luften tills på måndag, då jag ska göra något så pass retro som att skriva salstenta. Ämne: Nuklearmedicin, CT-teknik och strålskydd. Skrivtid 120 minuter, gränsen för godkänt är väl som alltid 60%. Medtag egen penna.
 
Snöade in lite på iterativa rekonstruktioner, för ärligt talat så behöver jag gå till grunden med saker ibland. Kunde inte riktigt köpa det där med att maskinen "gissar" hur bilden ska se ut innan den börjar generera den. Jag tillåts aldrig gissa på mitt jobb, så varför tillåta en maskin den ynnesten? Hittade en smått fantastisk artikel i ämnet, som jag lånat ovanstående bild ifrån (pdf, ~3,5 Mb, värt en nedladdning). Algoritmen i bakgrunden heter Maximum Likelihood - Expectation Maximization (Ordered Subsets - Expectation Maximization är typ samma sak förutom att den delar in projektionerna i smågrupper och analyserar dem som sådana, så att det går snabbare och blir lite mindre stabilt och exakt i slutändan).
 
Den där ursprungliga gissningen som gäckade mig så, innebär vanligtvis bara att hela bilden ges ett och samma konstanta värde. Ser framför mig en jämngrå bildmatris här. Och just här, kring slutet av sida 12, kunde jag med andra ord ha slutat läsa artikeln och gått vidare med mitt liv.
 
Om jag haft något.
 
Så jag fortsatte förstås.
 
Sedan framåtprojiceras den här gissningen över till höger sidan av bilden ovan, till projektionsområdet. (Eller ska jag översätta det till -domän? Skit samma litegrann, det är precis lika hypotetiskt och luddigt för det). Därefter så jämförs de ingående projektionerna (pratar vi PET-språk så är väl en projektion = antalet koincidenser längs en (respons)linje för en viss riktning, för SPECT antalet registrerade händelser, och för CT attenueringen av röntgenfotoner) med de uppmätta projektioner som samlats in från undersökningen.
 
Kvoten mellan de rätta och de gissade (eller beräknade) projektionerna - den s.k. kvotprojektionen - bakåtprojiceras därefter tillbaka till bilddomänen som korrektionsfaktor för ursprungsgissningen. Korrektionsfaktorn multipliceras med aktuell bild och divideras med en viktningsfaktor som baserats på systemmodellen, för att lägga på önskad styrka för varje korrektionsfaktor. Felbilden ligger alltså till grund för att förbättra den gissade bilden, skulle man kunna säga. Bilden uppdateras i vilken fall som, och en iteration har därmed utförts. Denna process utförs flera gånger för att kalkylen med små pyttesteg ska närma sig den mest sannolika lösningen (maximum likelihood).
 
Det här är en ganska tidsödande process, och det bör också påpekas att brusnivån i bilden ökar med antalet utförda iterationer. Därför avbryts processen ofta ganska tidigt, alternativt så jämnas bilden ut lite i efterhand. Eller blurras, om användandet av en försvenskad anglicism kan tänkas tillåtas i ett sådant här formellt sammanhang. Antalet nödvändiga iterationer (för ett bra resultat) är dessutom beroende av storleken på objektet, vanligen krävs mellan 20-50 iterationer.
 
Sedan tar vi en kollektiv paus och begrundar att vården är så pass bred att den även rymmer sådana som jag, som sitter och funderar kring detta en dimmig lördag i mars.
 
Och det var väl lite vad jag hade på hjärtat idag. Nu ska jag gå och spola ner Göran på toaletten.

Ett kilo mjöl

 
 
 
 

Söndag, minimalt blodiga söndag

Lillkillen fick sitt första paper cut idag. Känner nu att det finns ett starkt förenande själsligt band av smärta mellan oss. Ty, jag är allt annat än en främling inför det isande sting av smärta i huden mellan tumme och pekfinger som är skogens hämnd. (För den med fantasin i behåll, går det här utmärkt att leka med tanken att papperet i fråga var tillverkat av en vresig gammal ent som ville ge igen för fallna kamrater och mänsklig kortsynthet).
 
Reklamerade en felborrad bordsskiva på IKEA idag, väldigt trevlig och tillmötesgående kundtjänst på det bygget. Som det sig väl bör i en vinstdrivande verksamhet som vill ha kunder även fortsättningsvis.
 
Nu sitter jag och pluggar radioaktivt sönderfall i väntan på att ungen ska vakna från sin tupplur, men tankarna vandrar. (Joniserar? Från grekiskans ἰόν (jon), i sin tur från verbet ἰέναι; "att gå" eller "att vandra"? ... Nej??) Tänker på konflikten mellan vad vi i regel förväntar oss av Livet, Universum och Allting (innebörd; ordning; rimlighet; oändlig tillgång på te) och vad världsalltet faktiskt serverar oss (likgiltighet och kallt, formlöst kaos). Ett lite udda inbyggt tankefel i vårt kollektiva medvetande, som gett upphov till en veritabel myriad av lidande men nog också en och annan fantastisk roman.
 
Så många tankar som (det är meningen att) jag ska hinna tänka, innan även jag förvandlas till jord och sedermera glöms bort. Det finns en stor tröst att hämta i utslocknandet och färden in i evig tomhet. Frihet från världsliga begär och ouppfyllda önskningar. Jag behöver inte avsluta min dag med ett uppdiktat smörgåsbord. Det faktum att den en gång tar slut är belöning nog.
 
 
 
Återgår till studierna med ett Morrissey-citat: "There's more to life than books you know, but not much more".

Coulda woulda shoulda

Inser nu, när febern krupit ner till under 38-strecket (en seger i sig; nu känns det inte som om mina muskler håller på att koka loss från mina rörben längre!), att jag såklart borde ha inlett krönikan senast med att citera Dickens. Tanken fanns där när jag slog upp dörrarna till hjärnkontoret nu i morse. Sen tog det ytterligare tre timmar tills jag orkade öppna laptopen (som jag somnat precis bredvid), men det ska ni nog ärligt talat skita litelitegrann i.
 
It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair, we had everything before us, we had nothing before us, we were all going direct to Heaven, we were all going direct the other way – in short, the period was so far like the present period, that some of its noisiest authorities insisted on its being received, for good or for evil, in the superlative degree of comparison only.

--Charles Dickens, A Tale of Two Cities
 
Annars, ett särskilt tack till mina vänner Ipren, Alvedon, Voltaren gel, Bamyl, Bafucin, Bisolvon och Otrivin som tagit mig igenom dessa dygn med nivån av sinnesförvirring mer eller mindre intakt (vi ignorerar taktfullt episoden där jag låg på badrumsgolvet i fredags natt och nynnade på Army of Lovers-låtar och hade dödslängtan). Tack till min fru för hennes tålamod och ständiga upphällande av blåbärssoppa i glas, och tack till min son för hans nästintill totala avsaknad av tålamod och också för att jag faktiskt fick ha min blåbärssoppa i fred.
 
Härifrån siktar vi på att det går fortsatt uppåt.
Jai Guru Deva, Ommm...
 
 
 

XRobs årskrönika, episod IX: 2015 var nog både ett skit- och ett toppenår på en och samma gång

Sitter och avrundar 2015 med feberfrossa och halsont, vilket på ett sätt känns ganska passande. Året började... *kollar almanackan* i januari.
 
Vi åkte upp till Norrland och körde skoter, ungen fyllde år, och så flyttade vi från ena änden av hålan till den andra. Växjö vann SM-guld, vilket jag fortfarande håller på att bearbeta. Gick en astronomikurs av bara farten för att hålla huvudet igång. Vi odlade en massa, igen. Mest pumpa, igen. Vi åkte upp till Norrland, igen. Jag åkte till Norge och jobbade ett par veckor, köpte ny bil. Eller ny och ny, mellan raderna i den formuleringen påstår jag ju att Renaulten var att klassa som bil när den i själva verket bara var ett elektronikkrånglande svart hål som slukade mina surt förvärvade landstingspengar. Sen började jag plocka högskolepoäng för att ta masterexamen, målet är att vara färdig hösten 2017. Vi får väl se. Sen är resten av hösten mest ett töcken av arbetspass och sena pluggkvällar om vartannat. På vintern åkte vi upp till Norrland en tredje gång. Såg nya Star Wars. Blev sjuk. Inte av filmen dock.
 
Prognosen från förra året stämde med andra ord rätt bra, förutom vad gäller brysselkålen. Höll alla löften gjorde jag också, har t.ex. lyssnat på ~4-000 fler låtar än föregående år. Och då är inte lyssnande via bilradion, andras Spotify och via Telias tv-app inräknade, så siffran ligger nog närmre 5.500 fler än 2014. Enbart på Spotify lyssnade jag på 143% mer musik under 2015 än 2014. Fortfarande långt från 2008 års rekordnivåer dock.
 
Årets...
  • ...mest spelade låt på Spotify: We will rock you - Queen
  • ...mest spelade artist: Queen (stabil formkurva där)
  • ...brev som aldrig kom: Mitt kraftigt försenade antagningsbrev till Hogwarts
  • ...ambivalens: Den som borde uppstå i huvudet hos personer som på allvar säger att Sverige håller på att gå under av flyktingkrisen samtidigt som BNP för förra kvartalet visade på +3,9% jämfört med 2014. (Att jämföra med Finlands under samma period som pekade på -0,1%). Och, även om domedagsprofeterna skulle visa sig ha rätt - både i att Sverige nog redan har gått under och i att det är okej att knyta en annan människas värde till hur mycket denna bidrar till samhället just nu - Vad ska få kosta om inte människor? Jag fattar verkligen inte. Man kan förstås inte rädda alla, men man bör väl försöka? Nej, gå du tillbaka till att drömma om ett Sverige likt det i Idas sommarvisa (skriven av en polsk flykting), läsa om adresser till tilltänka flyktingboenden på din iPhone (skapad av sonen till en syriansk flykting), tänka på fotbolls-EM nästa år (som sonen till flyktingar från forna Jugoslavien sköt oss till) och slappna av. Du har verkligen lyckats klura ut hur världen fungerar. Grattis. #känga
  • ...verkliga kris: Klimatet
  • ...bioupplevelse: Star Wars: The Force Awakens
  • ...nya skiva: Meliora - Ghost
  • ...politiska magplask: Åsa Romson. Vad sysslar du med? Med en så svag och oerfaren statsminister så behöver vice statsministern leverera. Gärna annat än grodor. Jag kommer inte att glömma att id-kontrollerna och muren mellan perrogerna på Kastrup är ett resultat av politik som S och Mp drivit igenom med stöd från alla utom C och V. Jag kommer förresten heller inte att glömma att debatten som föregick förslaget orsakade fullt tumult i Mp men inte i S. #desillusionerad
  • ...rymdhändelser: Vatten på Mars, fantastiska bilder på Pluto och nya Star Wars-filmen
  • ...tv-serie: Doctor Who, utan konkurrens
  • ...nyårslöften: Vet ni, jag tänkte skita i det i år. Jag kommer föra en mental lista över de fem viktigaste sakerna i mitt liv (vild gissning; sonen ligger överst) och jobba för att fördela min tid därefter så att listan över saker jag lagt mest tid på under 2016 ser likadan ut när vi sitter här igen om 12 månader.
Prognos, 2016: Vi kommer inte att flytta under året. Jag kommer plugga vidare i sakta mak, vårterminen består av PET/CT och projektplan till masteruppsatsen. Räknar med att sonen fyller tre inom en månad. Vi kommer fösöka sälja kolonilotten då den spelat ut sin roll för oss i och med att vi har rätt stor uteplats nu. Jag har inte plats för två gräsmattor att klippa i mitt liv. Mitt förråd av Ipren kommer att ta slut inom 6 dagar, förhoppningsvis är jag frisk tills dess. Frölunda vinner SM-guld, och sedvanlig sorgeperiod mellan april och midsommar infinner sig.
 
Obama får äran att avrunda året, nu ska jag sova mig igenom frossa och värk är det tänkt. Välkommen 2016, du har inte alltför stora skor att fylla. #cynism
 
 

Call of Cthulhu (1926)

"The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far. The sciences, each straining in its own direction, have hitherto harmed us little; but some day the piecing together of dissociated knowledge will open up such terrifying vistas of reality, and of our frightful position therein, that we shall either go mad from the revelation or flee from the deadly light into the peace and safety of a new dark age".
 
-- H.P. Lovecraft, 1926

Coup d'État

Alla. Nej, många. Många har väl en fas i tonåren där en tycker att samhället mest är skit och att folk är idioter. Varför tappas den insikten någonsin bort med åren? Oavsett anledningen till försvinnandet, så har jag cirkulerat tillbaka och hittat den igen. Eller, jag brukar alltid (obs; generalisering) identifiera mig som något av en hobbymisantrop, så kanske har den (insikten. insekten) bara levt på sparlåga i det illa kontrollerade kaos som är min inre värld. I snart ett par decennier. Välj valfri människa du observerat idag för att kunna relatera lite till vad jag menar. Typ den äldre mannen i fruktavdelningen på ICA som var arg för att han tyckte att aubergine var en "invandrarfrukt". Sedan landar insikten att han och jag är varelser av samma art. Hans synapser är framkräkta ur samma urtidssoppa som mina synapser. Kolatomerna i hans kropp stammar från samma stellära avfall som mina. Min enda tröst är att jag är barn av en senare generation och således kan betrakta mig som en uppdatering. Gubbe_som_slutat_förstå_världen v2.1b.
 
Jag är inte dummare än att jag inser att detta skulle kunna vara ett stiligt exempel på Dunning-Kruger-effekten och att jag då - som inkompetent i det här tankeexperimentet - är oförmögen att inse min egen inkompetens och således överskattar mig själv visavi min omgivning, men det lämnar vi därhän. TY (avsiktligt skrivet med enbart versaler; ej misstag), att gå vidare med det utlägget vore att tillskriva det här inlägget för mycket innebörd.
 
Jag sysslar inte med sådant denna kväll. Livstid.
 
 
 
 
Nu föreställer jag mig att jag har en bunsenbrännare inuti mitt huvud.
Nu nås jag av insikten att jag brukar hamna i den här sinnesstämningen varenda gång som jag är ensam hemma en kväll.
Nu minns jag hur jag - än en gång - vaknade i natt av att jag tyckte att jag hörde någon andas inne i sovrumsväggen. Nu försöker jag tänka på varför jag avskyr vattenmelon istället.
Nu tänker jag på att min son har fel i sin övertygelse att alla monster bor i taket, när det snarare tycks vara så att de lever inne i väggarna.
Nu tänker jag att livet bara är en lång rad av slumpmässiga ögonblick som avlöser varandra tills det är över.
Nu känner jag mig liten.
Nu tänker jag att jag borde orka kolla upp när auberginen kom till Sverige.
Nu tänker jag på kärnfusionen i stjärnors innandömen.
Nu saknar jag att vara mitt uppe i en astronomikurs.
Nu är jag trött.
 
På att skriva.

Cœur



"Darkness cannot drive out darkness; only light can do that.
Hate cannot drive out hate; only love can do that"
-- Martin Luther King, Jr.




Weltschmerz igen

Insikten att jag - trots mitt uttalade agg mot kvalitativa forskningsansatser - har bearbetat de flesta textmassor jag stött på under det senaste decenniet i enlighet med principerna för en kvalitativ summerande innehållsanalys, träffar oväntat hårt en sömnig söndag såsom denna. Lever jag mina dagar i en livslögn av siffror ett statistiskt luftslott? Varför hamnar jag i ett melankoliskt vakuum så fort jag inte pratat med en annan människa på >12 timmar? Varför är mitt te slut? Vem satte igång jävla Brian Eno på mitt Spotify? Är det här en livskris eller är jag bara utsliten? Skriver jag ner det här för att jag behöver fånga den här känslan i en glasburk så att jag kan titta på den i efterhand, eller skriver den här känslan in sig själv i glasburken för att förevigas där i sin egen fåfänga? Är Internet bara ett vivarium av lidelser, eller ett manifesterande av miljontals egon som slåss om utrymmet i vårt kollektiva medvetande? Finns det en gräns för hur många meningar i rad som kan avslutas med ett frågetecken innan texten börjar bli jobbig att läsa?
 
(Ja, skulle det visa sig. Gränsen går vid tre stycken).
 
 
Nu. Om en skulle ta och försöka göra något åt det där med att temuggen är tom. Och för all del byta musik.

Jupiters månar. En studie av saker som snurrar runt en annan, större sak

Jupiters månar

En studie av saker som snurrar runt en annan, större sak
 

Abstrakt

Bakgrund: Jupiters har många månar, varav fyra – de galileiska satelliterna - kan ses bra från Jorden även med ganska primitiv utrustning. Syfte: Att avgöra vilken av dessa månar som är vilken, fastställa deras omloppstider samt observera Jupiters skenbara rörelse över natthimlen. Metod: Noggranna teleskopobservationer utförda vid 10 separata mättillfällen, därefter beräkningar utifrån kända omloppstider. Jupiters rörelse observerades med hjälp av en ändamålsenlig app. Resultat: Månarnas identiteter och omloppstider fastställdes. Deras uppmätta omloppstider jämfördes med redan kända data och uppvisade en felmarginal på 1 – 4%. Jupiter sågs röra sig långsamt på himlen i riktning österut. Konklusion: Det går bra att avgöra vilken av Jupiters månar som är vilken. Jupiters rörelse över himlen är märkbar om än diskret.

Inledning

Galileo Galilei upptäckte år 1610 de fyra galileiska satelliterna som ligger i omlopp runt Jupiter (Freedman & Kaufmann, 2008), därav deras samlingsnamn. Var för sig så kallas de dock Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Alla fyra månar har relativt cirkulära omloppsbanor – den mest elliptiska omloppsbanan av de fyra har Europa med en låg excentricitet på 0,0094 – och alla ligger de i nästan samma plan som Jupiters ekvator (a. a.). Detta underlättar onekligen om en skulle få för sig att t. ex. försöka avgöra vilken måne som är vilken, samt bestämma deras omloppstider, enbart genom att stirra på dem från Jorden. Omloppstiderna är enligt Bennett och Shostak (2008) så ordnade att Io hinner fyra varv på den tid som Europa hinner två och Ganymedes ett varv, så de innersta tre månarna befinner sig i s. k. banresonans, i detta fallet 4:2:1. Då Jupiter enligt Freedman och Kaufmann (2008) dessutom är vårt stjärnsystems största planet och därmed syns ganska bra, lämpar den sig även synnerligen väl om en skulle försöka observera hur en ljusstark planet rör sig över himlen. Särskilt som den befinner sig i opposition för tillfället.

Material

Papper och bläckpenna, en Newtonreflektor med en diameter på 130 mm och brännvidd 1000 mm, appen Stellarium Mobile v1.19 (Chéreau & Chéreau, 2015) till Android, samt tio stjärnklara kvällar i slutet av april.
 

Utförande

Teleskopet placerades på vår uteplats som vetter åt söder. Jupiter lokaliserades sedan grovt med hjälp av Stellarium Mobile (Chéreau & Chéreau, 2015) och teleskopets sökkikare. Via ett 10x okular samlades sedan data om månarnas placering in vid 10 separata tillfällen. Utifrån positionerna, månarnas kända omloppstider och till viss del även deras banresonans avgjordes därefter vilken måne som mest sannolikt var vilken. De uppmätta omloppstiderna matchades sedan mot de kända omloppstiderna för att se hur pass väl de stämde överens, i syfte att avgöra graden av tillförlitlighet i mätningarna. Jupiters skenbara rörelse över natthimlen avgjordes initialt med hjälp av en skiss men i huvudsak med Stellarium Mobile (Chéreau & Chéreau, 2015), då det var lättare att träffa av den exakt rätta tidpunkten med en simulator än i verkligheten.

Observationer / Data

Tabell 1. Tidpunkter för datainsamling.

 
Tabell 2. De galileiska månarnas kända omloppstider.
Uppgifter från Freedman och Kaufmann (2008)
 
 
Bild 1. Schematisk översikt över månarnas positioner.
Numreringen korrelerar med numret för respektive mättillfälle.

 
Tabell 3. Tidpunkter och positioner för Jupiter i relation till Kräftan och Lejonet
 
 

Resultat / Slutsatser

Callisto
Ser vi till de första fem mättillfällena i bild 1, rör sig månen längst ut till höger sakta i riktning mot Jupiter. Detta är en för långsam rörelse för att det skulle vara Io, Europa eller Ganymedes. Ganymedes t. ex., borde ha hunnit vandra strax under en tredjedel av sin banlängd under samma tid (2,00/7,155 dygn = 0,28). Således har vi identifierat Callisto. Det borde även vara Callisto som vi ser ute på vänstra kanten vid mättillfällena 8-10, då det från 1:a till 8:e tillfället skiljer 8,01 dygn, dvs strax under hälften av Callistos omloppstid (8,01/16,689 dygn = 0,48). Månen befinner sig alltså vid tillfällena 1 och 8-9 mer eller mindre i sin omloppsbanas ytterlägen, från vår synvinkel sett.

Europa
Det förlöper 3,02 dygn mellan mättillfälle 2 och 5, och sedan 2,97 dygn mellan tillfälle 5 och 7. Omloppstiden för Europa är 3,551 dygn, och det ses en måne på ungefär samma position strax till höger om Jupiter vid dessa tre tillfällen. Detta är därför sannolikt Europa. Vissa svårigheter att särskilja Europa från Io vid mätning 1 då de ligger så nära varandra, men om jag ser till avståndet Io har till Jupiter vid mätningarna 3 (2,00 dygn senare; 1,13 omloppstider), 6 (ytterligare 2,99 dygn senare; 1,69 omloppstider, Io har varit ”ute och vänt” i sitt högra ytterläge) och 10 (ytterligare 7,00 dygn senare; 3,96 omloppstider) så är det sannolikt Europa t. h. och Io t. v. vid det första mättillfället. Europa har sedan på samma sätt varit ute och vänt i sitt högra ytterläge mellan mätning 1 och 2, och även mellan 3 och 4 på vänsterkanten.

Io
Om vi bygger vidare på antagandet att månen strax till höger om Jupiter är Europa vid observation 2, så är det inte orimligt att sedan utgå ifrån att månen precis till vänster om Jupiter vid samma tillfälle är Io. Med en omloppstid på 1,769 dygn så kan vi sedan anta att det är Io som ses på Jupiters högra sida vid tillfälle 1 (1,01 dygn tidigare), sannolikt i ockultation bakom Jupiter (eller för all del i transit; kan lätt ha råkat missa en liten svart fläck med min utrustning) vid tillfälle 3 (0,99 dygn senare), till höger om Jupiter igen vid tillfälle 4, till vänster vid tillfälle 5, till höger vid tillfälle 6, osv.

Ganymedes
Kvar är då Ganymedes. Om vi än en gång utgår ifrån mätning 2, där vi redan identifierat Io, Europa och Callisto, så är det väldigt enkelt att slå fast att den enda kvarvarande månen måste vara Ganymedes. Det är då även Ganymedes som vi har till vänster i mätning 1, och som sedan kan ses förflytta sig med jämna mellanrum högerut via mätningarna 3, 4, 5 och 6. Tiden mellan mätning 2 och mätning 6 är 3,98 dygn, överensstämmande ganska väl med hälften av omloppstiden för månen i fråga (3,98/7,155 dygn = 0,56). Sedan hinner Ganymedes över till vänsterkanten igen i glappet mellan mätning 6 och 7, för att sedan återigen kunna ses påbörja sig resa högerut igen i mätningarna 8-10. Lite besvärligt att fastställa vilken måne som är vilken av Europa och Ganymedes vid mätning 9, men utgår jag ifrån hur långt Ganymedes hinner förflytta sig mellan mätningarna 3 och 4 (på 1,03 dygn), och även hur långt Europa hunnit mellan mätningarna 4 och 5 (på 1,00 dygn), så förhåller det sig sannolikt på det vis som anges i bild 2. Detta är dock det osäkraste antagandet bland mina slutsatser.
 
Bild 2. Månarnas identiteter vid mätningarna.
I = Io, E = Europa, G = Ganymedes, C = Callisto.
 
Omloppstider
För att fastställa omloppstiderna, kontrollerades månarnas positioner mot tiden som förlöpt mellan observationerna. Detta jämfördes sedan med deras respektive kända omloppstider, se tabell 4. För Io jämfördes dess position vid mättillfälle 6 och 10, där den efter 7,0 dygn sågs på nästan exakt samma position efter 4 omloppsvarv runt Jupiter. 7,0 / 4 = 0,75 dygn. För Europa jämfördes på samma sätt mättillfälle 3 och 9 (7,0 dygn hade förflutit, och Europa hade hunnit 2 varv; 7,0 / 2 = 3,5 dygn/varv), och för Ganymedes tillfälle 6 och 10 (7,0 dygn ånyo, 1 varv). För Callisto så var hela mätperioden för kort för att den skulle hinna ett helt varv runt Jupiter, varför de uppmätta yttersta positionerna från tillfälle 1 och 8 fick användas (8,01 dygn, ca 0,5 varv; 8,01 / 0,5 = 16,02 dygn/varv).
 
Tabell 4. Uppmätta omloppstider mot kända omloppstider.
(Förmodligen angivet med på tok för hög precision här, anm.)
 
Jupiters rörelse
Jupiter ses normalt röra sig från öster till väster under en natt (beroende på Jordens rotation), men i resultatet i tabell 3 så rör den sig även väldigt långsamt österut i förhållande till sina närbelägna, sideriska referenspunkter. Detta är enligt Freedman och Kaufmann (2008) förväntat av en yttre planet, förutsatt att den nu inte befinner sig i en period av skenbar retrograd rörelse (vilket Jupiter i det här fallet bevisligen inte gjorde). Rörelsen som kunde dokumenteras mellan 15/4 och 20/5 var diskret men till synes konstant.

Diskussion

Metod
Den metod som användes stämde väl överens med metoden som anmodades i uppgiftsbeskrivningen, och bidrog överlag till ett resultat som besvarade uppgiftens syfte på ett enligt mig tillfredsställande sätt.

Identiteter
Tätare (och därmed även fler, underförstått) mätningar hade såklart bidragit till en större säkerhet i resultatet vad gäller fastställandet av månarnas identiteter, detta gäller särskilt för de månar med korta omloppstider (Io och Europa).

Omloppstider
Via en stillbild (som ett enstaka observationstillfälle ändå får lov att anses vara) så är det svårt att avgöra åt vilket håll en måne är på väg. Detta ställde till det lite när jag skulle avgöra hur pass väl mätningarna stämde överens med verkligheten, kanske inte för en relativt långsam himlakropp som Callisto men definitivt för Europa och Io. Mätningarna skulle därför, även av den anledningen, ha behövt utföras tätare. De skulle även ha behövt utföras under en lägre period för att resultatet skulle ha blivit mer säkert för månarna med längre omloppstider. Det är inte optimalt att den förflutna tiden mellan det första och sista mättillfället med råge understiger Callistos totala omloppstid. Detta avspeglas även tydligt i tabell 4, där felmarginalen ses öka med ökad omloppstid.

Jupiters rörelse
Rörelsen var knappt märkbar och hade varit svår att detektera enbart genom att titta på den med blotta ögat. Även nu, när jag kunde överprojicera skärmdumpar från Stellarium Mobile (Chéreau & Chéreau, 2015) på varandra, så var positionerna svåra att särskilja om mätningarna utfördes för nära inpå varandra. Då det även hade varit svårt att få tillfälle att notera positionen vid exakt rätt minut vid så många tillfällen, så var valet att använda en app här en nödvändighet. Under mätperioden så tycks rörelsens hastighet varit mer eller mindre konstant, men detta kan bara sägas med reservation för att jag inte lyckades rita in någon skillnad alls på Jupiters position mellan de två första tillfällena (15/4 och 20/4) samt att det pga att punkterna ligger så nära varandra är svårt att utröna några tydligare detaljer i trenden annat än att rörelsen sker i östlig riktning, i närheten av ekliptikan.
 

Referenser

Bennett, J., Shostack, S. (2008). Life in the Universe (2nd ed.). San Francisco: Pearson Addison-Wesley.
 
Freedman, R.A. & Kaufmann III, W.J. (2008). Universe. (8th ed.) New York: W.H. Freeman and Company.
 

Världens sju nya, nya underverk. // Alternativ titel: Saker som gör mig glad

Jag kan inte relatera till pyramider eller enorma kristusstatyer. De här sakerna däremot.
  1. Att få gåshud av bra musik
  2. Att sila en stor näve okokta riskorn mellan fingrarna
  3. Att vända på kudden så att du ligger mot den svala sidan
  4. Att krypa upp i soffan med en stor kopp te en blåsig, regnig höstkväll när som helst
  5. Att förflyttas flera, flera år tillbaka i tiden bara utifrån en låt, en doft eller någons ordval
  6. Att få uppleva den villkorslösa kärleken mellan pappa och son
  7. Att tillgodose sin kunskapstörst
Bubblare:
  • Långkok
  • Midnattssol
  • Betonggjutning
  • Biopopcorn
  • Tröttheten som infinner sig efter långvarigt kroppsarbete
  • Att köra fram och tillbaka med dammsugaren över en och samma dammtuss (för att ge den en ärlig chans att fånga den)
  • Att ligga i sängen och läsa, till ljudet av sonens sovande andetag i rummet intill
  • Att i vuxen ålder klara tv-spelen som var för svåra som barn
  • Att våga utmana sina rädslor
  • Musikaler
  • Tjocka biografier
  • Doften av nya böcker
  • Doften av gamla böcker
  • Att hitta sin plats i en grupp (sittgrupp, eller gruppering av människor)
  • Hotellfrukostar
  • Fyndiga gatunamn (Rundgången. Villovägen. Vintergatan)
  • Våtservetter
  • Rabarberpaj
  • Endorfinkicken som bara löpning kan åstadkomma
  • Jord under naglarna
  • En perfekt tagen röntgenbild
  • Att lära sig hantera ett teleskop

Pensionerade framtoningar

Den här bloggen har ju hunnit ändra utseende några gånger under sina 8,5(!) aktiva år, och det drar ihop sig till ännu en ny design då jag hunnit lessna på den befintliga. Hittade nu, i samband med att jag skaffat ny laptop, en del äldre designer på en gammal backupskiva. Dessa förtjänar givetvis evig ära i ett eget inlägg. Här följer de, i (tror jag) autobiografisk ordning från 2007 och framåt:
 
"Karim"
 
 
"Tönt"
 
 
"Häljarp"
 
 
"Fists"
 
 
"Röntgen"
 
 
"Röntgen 2 - Andra sommaren"
 
 
"På linjen"
 
 
"Springsteen"
 
 
 "Pirahna"
 
 
 
// Fantastiskt att backupskivan fungerade, importerade ett par hundra DVD-R:er från Singapore för 1:88kr/st för väldigt många år sedan - Bra grejer, uppenbarligen //

Yrkesvalet

En våg av surrealism svepte just in över mig.
 
//Nu lät det som om jag är en kuststräcka och mina känslor kallfronter.
Tillräckligt nära sanningen ändå; inlägget får fortsatt existensberättigande//
 
 
Lite som en känsla av déjà vu, fast man är ändå rätt säker på att ögonblicket inte upplevts förut; man tvivlar bara på hurvida man alls existerar. Kanske borde jag stänga fönstret - PROMAJA, gå och lägga mig i tid, eller sluta blogga om nätterna. Stringensen lär nog vara bättre på förmiddagen. Vädret också.
 
Tanken, halvdrömmen; vad det nu var, som infann sig när jag - inte nickade till - blinkade kraftigt mot en vägg eller var det taket, var att vi vårdfolk nog egentligen aldrig behöver oroa oss för att yrkeslivet ska börja kännas avslaget och tråkigt. Vår vardag i sjukhuskorridorerna är ju uppenbarligen så pass intressant att folk bänkar sig en masse framför tv-apparaterna och tittar på.
 
Jag måste nog upprepa det där. Människor sätter sig alltså - frivilligt och utan lön - framför tv:n för att titta på vårdpersonal som jobbar.
 
Och det rör sig inte bara om nån enstaka serie i nån enstaka kanal utan om draman, komedier, reality och dokumentärer överallt, ofta på bästa sändningstid. Nu händer det andra grupper också mellan varven, typ de där galningarna som djuphavsfiskar i snöstorm eller ett två timmars långt porträtt av killen som byter glödlampor på toppen av Empire State Building. Men det är relativt små yrken under extrema förhållanden långt ifrån våra dagliga liv. Du kan jämförelsevis knappt sätta dig ombord på ett tåg utan att det sitter tio människor i samma vagn som genomlider sina yrkeskarriärer i vit landstingspyjamas.
 
Jag ser inte samma tv-boom hända för inköpare eller företagsekonomer, trots att de rimligtvis växer på träd precis som vi. Skit samma då egentligen att hela vårt yrkesval är ett enda stort NEJ TACK till hög lön och dräglig arbetsmiljö. Vi har banne mig aldrig långtråkigt. Sätt ett pris på det, tack.
 
 
 
 
 
 
 
//Jag måste publicera detta NU, inte en chans att pigga och utvilade Robert släpper igenom sån här skit imorgon//

OK, en till

David Tennant och Catherine Tate. Så jäkla bra.
 
 

Pärla

 
 
 
 
 

Sju tecken (på att vi lever i den yttersta tiden) att hålla utkik efter

Dagtids-tv, den nya Uppenbarelseboken
 
Jag tror (nej det gör jag inte) att den där saken som vi riktar våra möbler mot, även har en del att förtälja om den tid vi lever i. Och vardagseskapism i all ära; vet man bara vad man ska titta efter så kan tv:n faktiskt även fungera som ofelbar domedagsprognostiserare. Händer dessa sju saker under en och samma dag så är det för sent att börja bunkra konserver - Eld kommer falla från himlen för att förtära oss, och vi ska alla kastas ner i samma sjö av eld och svavel som Odjuret. Så sätt igång din tv på alla kanaler samtidigt och börja föra anteckningar. Och kom för all del ihåg; du är bara galen om du tror det.
  1. Rachael Ray slutar göra hamburgare och saker med ost
  2. Kanal 5 slutar sända gamla Vänner-repriser
  3. Bengt Frithiofsson delar ut en överkryssad sol
  4. Du kan inte hitta en enda dålig barnskådespelare
  5. Det sista avsnittet av Hem till gården/Våra bästa år/Coronation street sänds. Serierna kanske eller kanske inte slutar på samma sätt som Tre Kronor
  6. Du lyckas se ett avsnitt av Dinosaurietåg utan att få introt på hjärnan
  7. Antalet bra svenska matlagningsprogram överstiger antalet utländska dito
 
 
 
 
 
 
(alltså, har haft detta inlägg som utkast i flera månader utan att egentligen tycka att det känns färdigt. Men nu ställer jag in att det ska publiceras om några veckor och så är det inte mer med det. Set it and forget it. Hejdå).

Den rastlöse

Det där glappet mellan det att ens distanskurs är slut, och hjärnan har börjat varva ner. Exakt där befinner jag mig nu. Ett av huvudsyftena med att plugga lite på nytt var just att se om det gick att chocka hjärnan ur sin bekväma småbarnsföräldraslummer, så jag har kanske mig själv att skylla. Dock att det inte var mitt fel att kursen var så förbaskat intressant så att jag skenade iväg lite. Slant en smula med vetgirigheten, eller vad en nu ska ge sig på att kalla det. Och nu bloggar jag mellan två patienter också. Behöver börja hushålla med de kognitiva resurserna så att jag är pigg i huvudet till höstens masterstudier. Det kommer inte att hända, får sån existentiell ångest av att ha det för bra. Ska jag sitta där på vår jävla uteplats och sippa på mitt jävla chai i solen så får det åtminstone lov att blåsa lite, annars kan jag lika gärna gå in. Och lägga mig i fosterställning på golvet. Eller det fungerar inte riktigt heller; vi har ju för i helvete golvvärme. Kan jag inte bara få ha det lite lagom motigt i fred nånstans?

Tidigare inlägg Nyare inlägg