Döda vita gamla gubbar

Har inte haft tid att läsa så mycket skönlitteratur de senaste åren i och med mina masterstudier, och så fort jag blev färdig för lite över ett år sedan så ersattes pluggandet ofördröjligen av ett evinnerligt flyttpackande istället. Men när allt flyttande väl var avklarat så passade jag på att kasta mig ner i böckernas gudabenådade bassäng igen.
 
Till en början läste jag som besatt. Och ja, jag är givetvis inte dummare än att jag insåg att det var ett torftigt substitut för pluggandet. Inte minst när jag fick för mig att börja redovisa allt jag läste som recensioner här på bloggen ett tag så blev detta smärtsamt tydligt. Försökte späda ut läsandet med andra hobbyprojekt; började måla igen, började träna igen, började skriva igen, skaffade fler tv-spel, men hej och hå besattheten bestod.
 
Tänkte att jag skulle kombinera läsandet med lite nytt pluggande då, och har precis blivit färdig med en distanskurs i litteraturvetenskap på 15 hp som var väldigt intressant men nu så står jag ju här igen (framför hemmets trinda bokhylla, anm.).
 
Tidigare i våras så kollade jag igenom mina bokrecensioner här på bloggen och blev ärligt talat lite bestört över de mönster som framträdde därur. För vilka hade jag egentligen läst? Goethe, Jack London, Herman Melville, Ernest Hemingway, Ray Bradbury, Sartre, Robert Louis Stevenson, C.S. Lewis, Kafka, Hermann Hesse, Nikolaj Gogol, Leo Tolstoy, James jävla Joyce, Dickens, Joseph Heller, H.G. Wells, Thomas Mann, Jerome K. Jerome, J.D. Salinger + några till.
 
Gemensamma nämnare? Alla är vita. Alla är män. Alla är västerländska. Och alla är rimligtvis även döda vid det här laget. Och så kan vi givetvis inte ha det, det vore som att titta på Avengers: Endgame och spola förbi alla scener där Black Widow, Captain Marvel och Gamora är med.
 
Min hypotes om hur jag omedvetet lyckades hamna här är att jag ville läsa fler klassiker, vill minnas att ursprungstanken var att ta pulsen på dem för att om möjligt kunna avgöra vad det är som gör att vissa böcker förlänas klassikerstatus och vissa inte. (Tror jag börjat förstå, men behåller det för mig själv - läs själv om du vill få reda på det, latmask). Nåväl, de böcker som anses vara del av den västerländska, litterära kanon (dvs. ett bra ställe att börja på om man letar efter klassiker) är till typ 95% skrivna av döda vita gamla gubbar.
 
Verkligen, de enda kvinnor som jag kan tänka mig räknas in där ibland är Emily Dickinson, Jane Austen och Virginia Woolf. Nå, rimligtvis Sapfo också. Hummersomhelst. Nu har jag lovat mig själv att läsa enbart kvinnliga författare hela sommaren för att jämna ut det hela. Har bunkrat upp med Jeanette Winterson, Virginia Woolf, Sara Lidman, Moa Martinson, Selma Lagerlöf och Marlen Haushofer till att börja med så får vi se hur mycket sommar det är kvar sen.
 
Underbar samlingskloss påbörjad
 
(Ja, jag skrev hummersomhelst istället för hursomhelst längre upp, det är en haltande katakres avsedd spegla mitt spretande inre liv, famlandes efter ett syfte. Håll i er när jag skriver spånledes istället för således lite längre fram! "Spån", både som i den flisa jag känner har trängt sig in i mitt medvetande och skiftar mitt fokus hela tiden samt som synonym för pucko, och "ledes" som i det sätt som anges av förleden, ergo som i att jag hankar mig fram genom livet på ett stoll- och flismässigt manér just nu).
 
Listan över författare är fortsatt väldigt västerländsk även nu när den har kompletterats med ett gäng kvinnor, så ska jag försöka ha som uttalat mål att läsa böcker från andra världsdelar under hösten och vintern sen. "Försöka", då jag antagligen kommer att plugga något till hösten igen så tillgång på tid är en osäkerhetsfaktor. Det hade varit kul att kunna säga att jag har läst minst en författare från varje land. Har redan börjat samla på mig böcker för det ändamålet; har införskaffat Palmvindrinkaren av Amos Tutuola (Nigeria: check!) och Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (Japan: check!). Gabriel García Márquez står högt upp på önskelistan.
 
Tips på läsvärda författare som trillat utanför västerländsk kanon mottages - här kommer det! - spånledes tacksamt.
 

Kommentera här: