Självinsikt // boksyntheten
Plötsligt; ett infall av självinsikt dyker upp! Insikten lyder: Jag skriver mina bokrecensioner som ett substitut för mitt pluggande. Jag saknar att känna mig produktiv. Att producera textmassa är mitt syre. Jag skulle med andra ord lika gärna ha kunnat plugga, så hade den här hösten åtminstone inbringat några högskolepoäng. Men då hade jag gått miste om Sartre. Gogol. Kafka. Hemingway. Bradbury. Hesse, för jösse namn. Självbedrägerier och chimärer således, men måtro en annan typ av bildning? Insikt nummer två; svagare nu; diminuendo: Jag kanske borde förena två intressen här och läsa litteraturhistoria?