Hatvågen som kom av sig?

Älskar att tänka tanken att den hatiska populistdyngans tidevarv kanske lider mot sitt slut ändå? Tänker på Wilders katastrofval i Nederländerna, Hofers magplask i Österrike, att Le Pen backar i Frankrike, hur M störtdyker i opinionen efter sin Sd-flört, hur Trump inte kan samla stöd från sitt eget parti i representanthuset för en simpel jävla sjukvårdsreform ens en gång. Och här på hemmaplan så tuggar neofascister fradga för att vi, när vi för ovanlighetens skull går samman som en enad nation, är nationalistiska på fel (läs: på ett för kärleksfullt och öppet) sätt? Hur understår det oss att inte lyssna till deras domedagspredikan? Varför är vi inte argare? Varför ger inte den här avskyvärda händelsen mer bränsle åt deras agenda? Jag vet ärligt talat inte. Kanske för att vi har insett hur många fler - och hur mycket starkare - vi är? Kanske för att vi har bestämt oss för vilken typ av land vi vill leva i nu? Kanske för att ingen riktigt känner för att lyssna till en samling cyniska rövhattar som vill omvandla en sån här oerhörd tragedi till politiska pluspoäng? Sen är jag inte dummare än att jag inser att en restriktivare flyktingpolitik lär vara att vänta i kölvattnet av allt detta (och i ärlighetens namn så är ju något fel med dagens system om personer som det har beslutats ska utvisas ändå lätt kan avvika och fortsätta vistas i landet?) och att man kanske borde avvakta tills valen i Frankrike och Tyskland ägt rum innan man uttalar sig om huruvida några vindar verkligen har vänt eller ej. Men samtidigt så måste man ha huvudet bra jävla långt ner i populistsanden för att inte känna av den våg av värme och samhörighet som blossat upp de senaste dagarna.

Därmed inte sagt att det inte är okej att känna ilska över en sån här händelse. Det är en rätt naturlig del av sorgeprocessen trots allt. Vuxna människor klarar dock i regel av att hantera fler än en känsla eller tanke åt gången. 
 
Hursomhelst, bara en tanke som jag hittade (och som jag för en gångs skull inte ogillade från start). 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback