Kulissen av en idyll

Jag har nog levt i en falsk bubbla av trygghet här i radhusidyllen. Sprickorna i fasaden blev smärtsamt tydliga när jag nattade min son härom kvällen. Det var då han berättade för mig om Saba-saba. Och jag har inte kunnat slappna av sedan dess. Saba-saba är varelser högst upp i näringskedjan. De bor i grottor, ser ut ungefär som krokodiler fast de är inte krokodiler, och de behöver omslutas helt av vatten för att kunna sova. Det enda ljud de kan ge ifrån sig är ett väsande "Saba-saba", av en slump ofta det sista ljud deras offer brukar höra. De kan göra sig osynliga, och trivs i skuggorna bakom dörrar och under mattor. Deras favoritföda är hajar. De brukar krympa sig i storlek så att de kan bli uppätna, varpå de sedan äter upp hajen inifrån. Uppenbarligen en ganska brutal och blodig tillställning. Jag inser att uppgifterna på sin höjd kan sägas vara rapsodiska, men något måste ju göras innan de fattar tycke för människokött. Och kom inte och snacka om "utredningar" och "åtgärdspaket" nu, vi behöver högafflar. Tjära. Mörkerglasögon. Och eld, massor av eld. Makterna hjälpe oss. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback