xrob

Det där glappet mellan det att ens distanskurs är slut, och hjärnan har börjat varva ner. Exakt där befinner jag mig nu. Ett av huvudsyftena med att plugga lite på nytt var just att se om det gick att chocka hjärnan ur sin bekväma småbarnsföräldraslummer, så jag har kanske mig själv att skylla. Dock att det inte var mitt fel att kursen var så förbaskat intressant så att jag skenade iväg lite. Slant en smula med vetgirigheten, eller vad en nu ska ge sig på att kalla det. Och nu bloggar jag mellan två patienter också. Behöver börja hushålla med de kognitiva resurserna så att jag är pigg i huvudet till höstens masterstudier. Det kommer inte att hända, får sån existentiell ångest av att ha det för bra. Ska jag sitta där på vår jävla uteplats och sippa på mitt jävla chai i solen så får det åtminstone lov att blåsa lite, annars kan jag lika gärna gå in. Och lägga mig i fosterställning på golvet. Eller det fungerar inte riktigt heller; vi har ju för i helvete golvvärme. Kan jag inte bara få ha det lite lagom motigt i fred nånstans?