Yrkesvalet
En våg av surrealism svepte just in över mig.
//Nu lät det som om jag är en kuststräcka och mina känslor kallfronter.
Tillräckligt nära sanningen ändå; inlägget får fortsatt existensberättigande//
Lite som en känsla av déjà vu, fast man är ändå rätt säker på att ögonblicket inte upplevts förut; man tvivlar bara på hurvida man alls existerar. Kanske borde jag stänga fönstret - PROMAJA, gå och lägga mig i tid, eller sluta blogga om nätterna. Stringensen lär nog vara bättre på förmiddagen. Vädret också.
Tanken, halvdrömmen; vad det nu var, som infann sig när jag - inte nickade till - blinkade kraftigt mot en vägg eller var det taket, var att vi vårdfolk nog egentligen aldrig behöver oroa oss för att yrkeslivet ska börja kännas avslaget och tråkigt. Vår vardag i sjukhuskorridorerna är ju uppenbarligen så pass intressant att folk bänkar sig en masse framför tv-apparaterna och tittar på.
Jag måste nog upprepa det där. Människor sätter sig alltså - frivilligt och utan lön - framför tv:n för att titta på vårdpersonal som jobbar.
Och det rör sig inte bara om nån enstaka serie i nån enstaka kanal utan om draman, komedier, reality och dokumentärer överallt, ofta på bästa sändningstid. Nu händer det andra grupper också mellan varven, typ de där galningarna som djuphavsfiskar i snöstorm eller ett två timmars långt porträtt av killen som byter glödlampor på toppen av Empire State Building. Men det är relativt små yrken under extrema förhållanden långt ifrån våra dagliga liv. Du kan jämförelsevis knappt sätta dig ombord på ett tåg utan att det sitter tio människor i samma vagn som genomlider sina yrkeskarriärer i vit landstingspyjamas.
Jag ser inte samma tv-boom hända för inköpare eller företagsekonomer, trots att de rimligtvis växer på träd precis som vi. Skit samma då egentligen att hela vårt yrkesval är ett enda stort NEJ TACK till hög lön och dräglig arbetsmiljö. Vi har banne mig aldrig långtråkigt. Sätt ett pris på det, tack.
//Jag måste publicera detta NU, inte en chans att pigga och utvilade Robert släpper igenom sån här skit imorgon//