Besvikelsen
Besviken över att...
- Bara 24,7% av mina grannar i mitt valdistrikt valde att rösta, och
- Att 14% av dessa grannar, i det invandrartätaste området i denna lilla by, är rasister.
Okej att de inte nödvändigtvis är rasister bara för att de lagt sin röst på Sd, de har ju faktiskt en påstådd nolltolerans mot sådant inom partiet. 100 kronor och en kopp chai till den första journalist som ställer frågan hur den nolltoleransen går ihop med hur det på Sd:s valvaka jublades hejvilt över att deras franska motsvarighet Front National - ett parti som tycker att invandrare borde utrotas medelst en Ebola-epidemi - nådde stora framgångar igår. Obs, de 100 kronorna delas bara ut om journalisten lyckas få ett tillfredsställande svar. Koppen chai-te däremot är det bara att komma och inkassera.
(I nästa stycke kommer jag att låta som en vänsterpartist.
För detta ber jag om ursäkt, ty det är verkligen inte sant).
Är det bara jag som ser ett mönster? I hur vi har en borgarregering som med sin politik först ökar klyftorna, utsattheten och arbetslösheten. // Eller, arbetslösheten har ju till viss del globala förklaringar, men klyftorna får de banne mig rakryggat ta på sig // Detta leder till att människor blir allt mer missnöjda, börjar se om sitt eget hus och vända sig mot varandra. Letar syndabockar. Med andra ord ett guldläge för partier som ger en röst och plattform åt det ökade missnöjet. Partier som trots att de väljs demokratiskt, inte har sin grund i en ideologi som tror på de demokratiska grundprinciperna eller ens på att vi alla har samma värde.
(Nu kommer jag att börja låta som mig själv igen. Andas ut).
Partier som sedan har allt att vinna på att bevaka sin särställning som kritiker av det etablerade samhällsskiktet. Vilket bara blir fånigt, då de i regel är en del av det. Men folk verkar gilla fånigt. Att människor överlag kan peka ut vilken Kardashian som är vilken, utgör ett lysande exempel på detta faktum. Skit samma att jag hört om såväl röda som gröna och rosa vindar det senaste dygnet, allt drunknar ändå i den bruna högersörjan. Växer som en jävla mögelsvamp gör den också.
Det här har hänt flera gånger förut. Kriser försvagar alltid demokratin, det är upp till oss som tror på den att höja våra röster nu. Vi måste vara fler än 24,7% väl?
Men jag är inte arg på er, kära grannar. Bara besviken.
Och ärligt talat ledsen och lite rädd för vart vi alla är på väg.
Cue Highway to Hell - AC/DC