Allt är Pac-Mans fel
Litet sidospår här, men jag förutsätter att förbudet mot arkadspel som infördes i en håla du aldrig hört namnet på i Massachusetts -82, till stor del berodde på att Pac-Man slagit igenom som populärkulturellt fenomen två år dessförinnan. Slagit igenom som en fucking röntgenfoton genom två decimeter lungparenkym. Men att dra som slutsats att ett spel, som i mångt och mycket går ut på att ränna runt genom mörka rum och knapra upp vita små runda saker till monoton musik, skulle kunna leda till drogmissbruk är helt enkelt dåligt utförd vetenskaplig deduktion. Man ställer upp en hypotes, härleder konsekvenser ur den, och skiter sedan i att testa om konsekvenserna stämmer överens med verkligheten. Vem jobbar så? Svar: Ingen politiker som jag någonsin kommer rösta på i varje fall. No offense, Kent Ekeroth. Vad man däremot borde oroa sig över, är att spökena i Pac-Man kan leda till att barn intresserar sig för ockultism på samma sätt som Harry Potter-böckerna gjorde en hel generation till djävulsdyrkande animister 15 år senare.
Spelade faktiskt lite i förrgår, första gången på evigheter. Förrförra konsolgenerationens klart bästa spel: Metroid Prime. Ett nöje och privilegium att få utforska Tallon IV igen. Fast, Resident Evil 4 var också rätt bra förstås.