xrob

Sanningshalten i att nordkoreanska män numera måste klippa sig som sin vördnadsvärde ledare Kim Jong-Un kan nog diskuteras. Eller bara totalförkastas per omgående, beroende på hur pass idogt och lyhört ens skitsnacksfilter är. Men om tankarna kring konceptet tillåts mala några varv till, så inser man hur nervkittlande en likriktning av det här slaget skulle vara.

 

Jag får ofta lite hjärntvätts-vibbar av det där landet, så låt oss förutsätta att alla män i relativt stor utsträckning redan tänker som Kim Jong-Un. Vad jag sett på bilder så har de även en fäbless för att klä sig likadant. Ett frisyrtvång skulle ytterligare spä på denna utseendets konformism. Nästa steg är riktade, plastikkirurgiska punktinsatser för den där sista lilla åtråvärda Jong-Un-touchen. Ni ser vart detta är på väg, va? Inte? Jo, mot en direkt utbytbar, massproducerad ledning.

 

Skulle Kim Jong-Un vara krasslig en dag? In med nästa bara; en ny Kim som redan tänker, talar och (typ) ser ut som sin föregångare. Att serieproducera ledarskapet i en diktatur är faktiskt briljant. Den kraftigt reducerade styckkonstnaden per diktator - plus att all oönskad intellektuell flexibilitet snyggt undviks - är två tungt vägande stordriftsfördelar här.

 

I slutändan blir sedan det kommunistiska diktaturskapet i sig ett naturligt monopol. Dvs den begränsade marknaden kräver en ensam aktör för att lönsamhet ska kunna uppnås. Lite rörigt blir det dock när marknaden i det här fallet är folket, och folket ju som vi redan slagit fast är ledningen. Således är ju ledningen även marknaden. Vilket ju i och för låter rätt passande i en diktatur.

 

Vox Kim Jong-Un, vox Dei, vox populi. Ad infinitum.

 

 

 

 

 

Andra bloggar om: nordkorea

...quum tumultuositas vulgi semper insaniae proxima sit.