xrob

Jag försökte, den 23:e februari, att stirra en spindel till döds. Det är inte så himla enkelt som det låter, det där med att skicka en annan levande varelse in i efterlivet enbart med tankens kraft. Jag vässade mitt medvetande till en enda fokuserad spets. Sedan föreställde jag mig - så intensivt jag bara kunde - hur dess sköra hjärta exploderade inne i dess späda, lilla kropp. Kollade upp det på Wikipedia, och spindlar har faktiskt hjärtan. Det sitter i bakkroppen. Men åter till dådet. Jag hade antagligen fått totalfnatt om den fallit död ner från taklisten exakt där och då. Eller för all del fattat eld, och lämnat världens fjuttigaste sotfläck efter sig. Som en svart liten påminnelse om att idéer faktiskt kan vara dödliga. Spindeln sitter hur som helst fortfarande kvar på exakt samma ställe. Det kan mycket väl vara så att jag dödade den. Det finns inget sätt för mig att veta säkert, förrän jag undersökt spindeln (alt. kvarlevorna) på nära håll. Tills dess är den Schrödingers spindel.

 

 

 

Andra bloggar om: spindlar

Om jag bara varit en Jedi...