Äntligen gick budskapet fram!
Så hände det till slut, att en Telenor-säljare lämnade mig ifred på ett köpcentrum. Jag såg att han valde ut mig i folkmassan redan 50 meter bort. Så jag (1) tog på mig solglasögonen, (2) drog fram min mobil samt låtsades vara djupt försjunken i den, (3) skyndade på stegen, och (4) gick i en undvikande halvcirkel 10 meter runt honom. Han öppnade munnen men stängde den snabbt igen.
Seger!
Mvh,
En som är fullt kapabel till att agera konsument när han så själv behagar.
Dessa säljare (tillsammans med telefonförsäljare) är för konsumtionssamhället vad jehovas vittnen är för religionerna. Jag lutade åt att skriva "en svulst på konsumtionssamhällskroppen" istället, men tror jag gjorde rätt val.
Nästa gång jag inte blir lämnad ifred så ska jag testa med att svara att jag inte tror på mobiltelefonin som fenomen. Hela grejen är ju hur sjukt daterad som helst. I framtiden kommer alla vilja ha sina telefoner i en trygg, väggförankrad sladd igen. Sitta still på en pall och prata, kludda några krumelurer i ett block under tiden, försöka reda ut en fnurra på sladden.
Eller skit i det också, vem ringer nuförtiden ändå? E-posten är uppfunnen. Trevlig helg.