Sorgchocken

 
 
Du var en fantastisk mugg. Jag önskar bara att jag vetat om, att den där koppen te vi delade i morse var vår sista tillsammans. Jag hade värdesatt varenda droppe på ett helt annat sätt. Man vet verkligen aldrig vad man har innan det ligger där i skärvor på golvet, offer för en bemanningssköterskas fumliga fingrar. Vi var något av en institution. Du var med mig när jag körde datortomografi. Du var med mig i pausrummet. Du var med mig på medarbetarsamtal, löneöverläggningar, risk- och konsekvensanalyser, MBL-förhandlingar, slutsamtal med studenter. Jag var inte komplett som person utan dig i min högra hand. Tillsammans kände vi oss alltid ostoppbara.
 
I morse drack vi Earl Grey med två centiliter kaffemjölk som så många gånger förr. Ikväll drunknar jag istället i den hatiska, vemodsmörka sörja som jag tror att vanliga människor kallar saknad, som strömmar fram ur det svarta avgrundshål som hos alla andra motsvarar en själ.
 
Hoppas att du är på ett bättre ställe nu, min fallne vän.
Botten upp.
 
 
 
 
Andra bloggar om: te

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback