Feminism utan socialism, funkar det?

Vad fanken är socialism, vad sjutton är feminism, och hur mycket har de med varandra att göra egentligen?
 
Jag fattar att Jan Björklund känner sig tvingad att framföra en ganska tillkrystad feministisk linje inför valet, men fungerar egentligen Fp:s "Feminism utan socialism"-pryl ens i teorin? Insett att jag är rätt ideologisk driven* trots att jag förnekat det för mig själv under ganska många år nu, men jag ska ändå försöka vara objektiv när jag ger mig på att reda ut detta. (Jag kommer att misslyckas, anm.)
 
1. Socialism, åtminstone i mitt huvud, går ut på följande:
  • Att sätta kollektivet framför individen. Altruistiskt och en smula naivt? Kanske. Men om en hyser någon som helst tilltro till människan som flockdjur, så börjar en nog till slut att fundera över i vilken utsträckning som det är möjligt/rimligt att sätta många andras bästa framför sitt eget, enskilda bästa. Tar grupptänket slut redan där ens upplevda familj eller nation upphör, eller går det kollektivistiska tänket att applicera på en större population än så? (Stannar ditt tänk vid din nation eller ras så är du nationalsocialist (grattis...), och kan du tänka dig att alla människor är lika mycket värda så är du - åtminstone delvis - något av en socialist).
  • Största möjliga jämlikhet mellan olika samhällsgrupper (och mellan individer). Vi snackar att det övergripande målet med socialism är (läs: borde åtminstone vara) ett utplånande av skillnader mellan olika klasser, och då även mellan t. ex. kön och etniciteter. Rättvisa, kan det kallas. Detta gäller inte bara på nationell nivå, solidaritet är givetvis ett gränslöst koncept - internationalism, för att slänga sig med ett välavvägt ord här. (Visste du förresten att! Det går alldeles förträffligt att vara solidarisk även med djur).
Jag skippar allt gäsptråk om ett gemensamt ägande av näringslivet, då socialismen rymmer ytterligheter såsom de som tycker att det är världens bästa och mysigaste Nalle Puh-idé, till de som tycker att det är så korkat att inte ens Zaphod Beeblebrox kunnat feberdrömma fram det.
 
 
2. Feminism, å andra sidan, kan sägas gå ut på följande enkla premiss (än en gång i mitt huvud och ingen annanstans):
  • Kvinnans likställighet med mannen, t. ex. ekonomiskt, politiskt, akademiskt och socialt. Detta förutsätter att en är av åsikten att kvinnor är underordnade män, och såklart även att detta förhållande borde förändras. Om sen skillanderna kan anses ha uppstått ur biologiska skillnader, miljö, historiska sammanträffanden eller nåt helt annat är nog egentligen skit samma, så länge målet är detsamma.
 
Slutsatsen som jag kan dra här, är att feminism är en snudd på oundviklig del av socialismen. Samtidigt är socialism inte en lika oundviklig del av feminismen. Det är väl därför som Feministiskt Initiativ inte lutar (uttalat) åt vänster. Så även om mycket i deras partiprogram går alldeles utmärkt för mig att tolka som socialistiskt, står där också bl. a. att klassbegreppet anses för begränsat då det inte förmår "belysa de patriarkala, heteronormativa och rasistiska strukturerna som fördelar resurser och inflytande ojämlikt". Sen går det förstås att tolka formuleringen som att F! då skulle stå för något av en prolongerad och uppdaterad socialism, men orka riskera att övertolka. Inte idag.
 
//Hej. Inte mycket inlägg kvar nu, jag känner det på mig.
Kämpa, läsare, kämpa! LÄTT att jag tänkt börja avrunda nu//
 
Men.
 
För att återknyta till Fp:s populistiska famlande innan läggdags, så känns det ändå som om det krävs färre ansträngda tankebanor för att få en vänsterinriktad politik att passa in i en feministisk värld, än vad som krävs för att lyckas göra detsamma med en liberalorienterad dito. För hur liberalt - och marknadsekonomiskt!? - känns det t. ex. med en ökad statlig styrning av lönesättningen? Om du inte pallar trycka på länken (stackars dig) så går den ut på att Fp vill göra statliga satsningar på karriärtjänster inom sjukvården. Detta skulle gynna en sektor som domineras av kvinnor, visst** (Och det förs påpassligt fram i valtider, av ett parti som suttit på mandat att driva igenom förslaget i åtta långa år nu.) Men ett parti som försakar sin ideologiska grund för att gripa efter opportunistiska halmstrån på det här viset, är ett parti som jag känner är svårvärderat.
 
Inte för att jag nu hade tänkt rösta på dem nästa månad, men nu känner jag mig mer övertygad än någonsin om att jag gjort rätt som valt bort dem redan nu***
 
Det finns så himla mycket som jag inte begriper mig på.
Det här utökade precis den listan med ytterligare några punkter.
 
Men jag kan i alla fall besvara frågan i rubriken nu.
Ja, feminism kan fungera utan socialism. Den fungerar dock antagligen bättre med.
 
 
 
 
 
Andra bloggar om: politik, socialism, feminism, liberalism, folkpartiet, feministiskt initiativ, fp, fi

* Allt med måtta, förstås!
** Ärligt, det är inte ett heldåligt förslag. Gudarna ska veta att sektorn behöver nya idéer. Förslaget är bara allt annat än liberalt. På sin höjd ser jag spår av nåt som en gång kunde kallas socialliberalism. Det finns nog ingen riktig höger i det här landet längre(?)
*** Beslut och övertygelser är förstås till för att omprövas vid tillkomsten av nya rön och insikter, allt enligt god vetenskaplig praxis!
 
 
Tror förresten att det här är det enda inlägget du kommer att läsa idag, som drar paralleller mellan anarkismens syn på ett kollektivt ägande av produktionsmedlen och en feberdröm av Zaphod Beeblebrox.
 
God natt.

Kommentera här: