Reflektioner från pappaledigheten - Del 2
Nynnade på en låt när jag skulle lägga honom idag, utan att vara medveten om vilken det var. Googlade fraser ur texten och fick reda på att mitt undermedvetna kan hela Ode to my family av The Cranberries utantill. Detta trots att jag knappt är medveten om låtens existens. Anledningen - trodde jag först - var att låten var b-spår på Zombie-singeln som jag köpte och spelade till leda vintern 94/95, men jag googlade givetvis det också och fann att Away och I don't need var b-spår. Lyssnar och erkänner att jo, det stämmer. Så varför finns låten så väl inpräntad i mitt huvud? För att No need to argue är en bra skiva? För att Ode to my family släpptes som singel och därmed på någon nivå finns upptagen i vårt kollektiva populärkulturella medvetande? För att jag inte sovit åtta sammanhängande timmar sen i januari och nånting. kastas.omkring.inne. i.huvudet. till slut om man aldrig får sova så länge som man känner att man behöver? Fanken vet. Brukar dessutom i första hand nynna på något av följande:
- Soundtracket från Jurassic Park
- Nån väl vald Queen-ballad
- Intromusiken från Sagostunden
- Sov du lilla videung
- När trollmor har lagt... osv
- Mmm mmm mmm mmm - Crash Test Dummies
- Always on my mind - Elvis
- Nåt klassiskt, typ Lascia ch'io pianga
- Things can only get better - D:Ream
- Music of the night från Phantom of the Opera
- Nåt från R.E.M:s Up, ibland med neddraget tempo
Inte för att det tycks spela nån större roll. En kväll körde jag ett fullkomligt hiskeligt Aqua-medley och han somnade lika bra ändå. Behöver ta ett snack med honom om musiksmak vid tillfälle.
Andra bloggar om: The Cranberries, föräldraledighet