Jättenya arbetarpartiet Moderaterna

Hej!
 
Den här bloggen har väl aldrig varit förklarad helt stendöd även om det varit nära några gånger nu. Man kan lugnt påstå att den mottagit omfattande livsuppehållande åtgärder en längre tid i alla fall. På sistone så har den dock mått oförskämt (okaraktäristiskt) bra. Nu ska jag till och med prata politik i förbifarten. Ämnet tog ånyo plats i mitt medvetande då en Sverigedemokrat tog sig friheten att tilltala mig på Twitter för någon dag sedan. Personen var rätt intressant då denne totalförnekade att det förekom rasism inom partiet. Det går givetvis inte att diskutera något med en sådan hemmablind apologet, så jag lät bli. Rekommenderade däremot en ordbok och några högskolepoäng. Elitistiskt och sarkastiskt, precis så som jag själv gärna blir tilltalad av främlingar (obs; sarkasm). Nu var det inte alls det som jag skulle prata om ikväll, men jag bara älskar att servera en kompakt textmassa i början av ett inlägg på det här viset. Jag föreställer mig att det får mig att verka svår. Eller så övar jag mig bara inför min framtida karriär som fantasyförfattare, då de överlag tycks vara en samling långrandiga rackare. (Sidospår: Fatta hur kort nionde boken i Wheel of Time-serien - Winter's Heart - varit om den fokuserat på vad som de facto utspelar sig utsmetat över 668 sidor. Typ; "Åh nej, Faile är kidnappad jättelänge och det är jättetråkigt - Ojsan, Mat kidnappar Tuon pga impulsiv - Jippi, Rand rensar saidin men ingen tror honom förrän två böcker senare - Sluuut!").
 
Nu till saken. Des Pudels Kern.
 
Jag tycker - som tänkande människa - att det är väldigt intressant att det går att resonera sig fram till att det är en bra idé att försätta oss som land ytterligare i skuld bara för att ge skattelättnader till de av oss som behöver det minst. Okej, ni kanske behöver läsa den här krönikan för att förstå vad jag pratar om. Om det här rört sig om ett större inköp jag själv skulle ha gjort, så hade jag - när jag ställts inför faktumet att jag inte har råd - struntat i alternativt skjutit upp det. Men så har jag begåvats med sunt förnuft också. Vår regering tänker istället att Plan A = SMS-lån.
 
Föreställer mig att den bakomliggande anledningen till förslaget är att det medelst kortsynta skattelättnader fungerat fint att köpa sig till två valsegrar hittills, så varför inte köra på det konceptet fullt ut ännu en gång? Kallar man sig nytt arbetarparti så kommer man undan med det. Och sänkningarna hittills har ju faktiskt gagnat den krympande skara av oss som har en jobbinkomst. Ja, kanske inte just mig som jobbar i en skattefinansierad bransch då (vården, anm.), men äsch.
 
Drar man detta resonemang till sin spets, fås som konsekvens att regeringen måste låna pengar för att sänka skatten. Och vi har nog inte råd med särskilt många fler skattesänkningar, inte om vi samtidigt ska förväntas bära upp den del av vår välfärdsapparat som ännu har tillåtits dröja sig kvar. Men det tänker kanske sittande regering råda bot på efter valet nästa år? Fråga dem om du träffar dem, jag vill gärna veta.
 
Och är jag ensam om att höja på ögonbrynen inför ett sånt här logiskt snedsteg så ber jag om ursäkt. Jag kanske är för ideologiskt färgad för att kunna se fördelarna med det här sättet att tänka. Alternativt så har jag förvandlats till luttrad landstingskärring i förtid. Ingenting är omöjligt, inte i det nya arbetarpartiets tidevarv.
 
 
 
Andra bloggar om: politik, sarkasm, sverige, val

Kommentera här: