Vaknade av att jag hade en monolog i huvudet. En skapelse tillskriven min fantasi och inget annat, javisst. Rösten hörde till Björn Gustafsson, drängen Alfred från Emil och därmed inte taniga komikern från.. var han nu kommer ifrån. Egentligen vaknade jag nog av väckarklockan, men rösten fanns där i det ögonblicket precis när hjärnan liksom kopplar på medvetandevagnen på tanketåget. Minns bara slutet, det löd: "[...] så bara för att rasister numera tillåts vistas i rena rum, exempelvis Plenisalen, betyder det inte per automatik att rasismen i sig är rumsren". Vilket är märkligt, då jag tror att resten av drömmen handlade om att jag utvecklat gälar och kunde andas under vatten. Jag var lite som kapten Nemo, fast utan mitt Nautilus för vem behöver väl ett undervattensskepp i det läget? Ärligt? Så jag missar kopplingen lite där. Fan vad jag älskar Jules Verne, för övrigt.