Idioti attraherar idioti och till slut så föreställer jag mig att det enda som återstår av oss är en stor gröt av puckon som bara sitter och hatar saker i grupp
Hej, Robert här. Lite socialt missanpassad, överintelligent, har allmänt svårt att engagera mig emotionellt i saker. (Tror faktiskt att det finns behov av "överintelligent" som benämning så att det som idag anses "normalbegåvat" inte plötsligt hamnar kring den svagsinta delen av spektrumet. Jag tillhör i vilket fall som helst de intelligentaste 2% av oss, och det innebär bl. a. att jag inte särskriver eller drar människor över samma kam men att jag trots det kan glömma bort att köpa en liter mjölk på väg hem från jobbet och ibland blandar ihop geografiska riktmärken i södra Sverige).
Som tänkande människa ifrågasätter jag därför Expressens kartläggning av de hatiska och förvirrade människor som anonymt uttalar sig nedlåtande och generaliserande om andra människor (Exp, Ab, DN). För det enda som med säkerhet framgått av granskningen är tre saker: (1) att många (inte alla) Sverigedemokrater är rasister, att (2) folk (än en gång många, inte alla) är idioter, samt (3) att de första två punkterna skulle ha en väldigt stor gemensam kontaktyta i mitten av ett venndiagram.
Och allt detta visste jag redan. Det gjorde förmodligen du också. Om inte, så har du tyvärr din hemmavist bland människorna under punkt två ovan.
Dessutom har dessa bortkomna människor sannolikt fel. Detta för att de som hänger på sidor som t. ex. Avpixlat handlar ologiskt när de: (1) använder en för liten grupp för att dra slutsatser om en betydligt större, dvs generaliserar för hastigt och för mycket, (2) försöker dra slutsatser med hjälp av slarvigt antagna premisser, s. k. proton pseudos, (3) begår synder mot hur hela principen kring kausalitet fungerar när de t. ex. "granskar" statistik, dvs post hoc ergo propter hoc, (4) alldeles för ofta ser världen i svart/vitt och hamnar rakt i den populära fallgrop som är falsk dikotomi, (5) förutsätter att eftersom en premiss är populär så måste den vara sann; argumentum ad populum, och avslutningsvis (6) svär för mycket i brist på tillfredsställande vokabulärt omfång. Jag litar inte på människor som aldrig svär, men svär de för mycket så döljer de i regel något. Oftast oförstånd.
Men tack för att ni sparkade in den öppna dörren åt mig Expressen. Om inte annat så är den efterföljande debatten relativt underhållande på sina håll.
Skämt åsido (ja, det där var min typ av humor) så är det synd om rasister. Jag föddes utan hat. Det gjorde de också. Det gjorde vi alla. Någonstans längs vägen har det sedan gått fel för dem. När de lyssnat och sedan inte kunnat sålla; när de umgåtts med andra; när de tänkt och försökt förstå. Jag siktar på att även dö utan hat. För många av de här människorna så finns det inte på kartan längre. Och jag tror att min resa fram till slutet därför kommer att vara nöjsammare och framför allt sundare än deras.