Dröm #33 - Dripp dripp dropp

Jag drömmer att jag ligger vaken på ena sidan, helt paralyserad i kroppen. Täcket har glidit av mig och jag kan inte sträcka mig efter det eller ens lyfta på huvudet för att se vart det tagit vägen. Bakom min rygg står en gammal kvinna. Hon har drunknat och hennes hud är alldeles blek och uppluckrad, mest vit men med blågröna inslag här och var. Hennes ögon är grumliga och ljusa, och hon rosslar sakta och tyst när hon andas. Hon har långt stripigt hår, och när hon står böjd över mig (skendöd eller gengångare?) droppar det sakta ner saltvatten ur det på min arm och hals. Och där står hon. Och där ligger jag. Båda nakna. Frusna i ögonblicket och kan inget annat. Dripp, dropp. Det luktar blåstång och känns väldigt kyligt, rummet är mörkt. Till slut lyckas hon rossla fram mitt namn, och då vaknar jag med ett ryck efter vad som känns som en evighet.
 
 
 
Andra bloggar om: drömmar, surrealism

Kommentarer:

1 Robert:

Testar kommentera. För betänk, om det kan ligga till så att funktionen är ur just sin funktion? Implikationerna svindlar, orden spretiga som spindlar. Ner ner på medium för att inte tyna bort, inte lika snabbt som oss andra. Låt stå, längre och kanske bredbentare. Langoljärerna var ju aldrig bokslukare.

Kommentera här: