Skike vX TWIN: Första intrycken


Känslan i ett par rullskidor är inte riktigt densamma som med ett par vanliga längdskidor, har jag lärt mig nu. Skiksen är lite otympliga, men det är antagligen en vanesak. Höll på att trilla omkull otaliga gånger på min första runda igår, men där får ändå den mänskliga faktorn sägas spela en stor roll. Jag är dessutom van att dra/släpa det bakre benet längre bak i steget när jag åker längdskidor, men gör jag det med dessa så lättar enbart bakhjulet och hela foten hamnar snett med vingliga snedsteg som följd. Precis när jag lärt mig att jag måste lyfta foten tidigare och ordentligare för att få flyt i rörelsen, så går gummisnodden under hälen av. Detta var jag dock förberedd på, dels för att det följde med ett par fjädrar som man ska byta ut gummisnoddarna med när de lossnat, och dels för att jag mailade en importör och hörde mig för (då naturvetaren i mig identifierat gummisnodden som konstruktionens svaga punkt) innan köp och fått just detta som svar. Men ingen fara, bara att låsa fast hälarna och skejta och/eller staka resten av sträckan. Fixade dessutom fast gummisnodden igen med en skiftnyckel och lite fingerfärdighet sen när jag kom hem igen, ska ge dem ett försök till innan jag byter helt.

Det var väldigt mycket inställningar att trixa med innan jag kom igång ordentligt, räkna med att första rundan kräver många stopp. Och se för Guds skull till att alla justeringsskruvar är ordentligt åtdragna innan du sätter igång. Mittstänkskärmarna var det annars lite bök med då den ena hamnade snett efter några kilometer, men det var lätt åtgärdat och även där har jag fått med ett set med uppdaterade prylar att byta till när de gamla lossnat. Köpte mina skikes med backspärrar i kullagrena som simulerar fästvalla, och det är också något som kommer ta ett tag att vänja sig vid. Det går nämligen (föga förvånande) inte att rulla bakåt. Alls. Skönt i uppförsbackar så jag slipper saxa utan kan fortsätta med klassisk stil (vilket är den huvudsakliga anledningen till att jag köpte dem), men ämnar man enbart begagna dem till skejt så är det antagligen en onödig extra kostnad.

En annan sak som det kommer ta ett tag att vänja sig vid är bromsarna. De fungerar väldigt bra, men det känns obehagligt att lägga tyngden bakåt för att sätta dem i bruk. Annars är jag nöjd. Det är skönt att ha ordentliga hjul så jag slipper bry mig så mycket om kvistar, grus och annat skit. Obs på lufttrycket i däcken bara. Skönt också att kunna använda sina egna skor. Testkörde bara på asfalt, men grusvägarna och jag kommer nog komma bra överens i sommar. Framtida inköp jag kommer komplettera med är eventuellt knäskydd samt definitivt en cykelpump med manometer. Har en bra bit kvar tills jag kommer få det att se lika lätt och naturligt ut som i filmklippet ovan, men jag har som bekant aldrig fått lära mig när det är dags att ge upp så det är enbart en fråga om tid.


Satte denna justeringsskruv längst in (medialt) efter ett tag, då jag
märkte att jag tenderade att vinkla fötterna inåt annars.



Den förargliga gummisnodden, efter reparation.



Anordningen för att låsa hälplattan. Snillrik och enkel.



Framhjulet. Justeringsskruvar och spännen all over the place.


Tillägg 2012-03-14: Var ute på en vända till, och nu satt helt plötsligt tekniken som ett smäck. Som om skidcentrat i hjärnan arbetat frenetiskt medan jag sov eller nåt. Kändes väldigt stabilt och bra, och snällt mot min strulande fot. Runt, runt på en öde parkeringsplats i 5-6 km blev det denna gång. Och gummisnodden höll. Går bra att skejta även med lös häl, om man justerat snoddarna lagom. Skippar knäskydd om det fortsätter kännas så här bra. Cykelpump däremot står fortfarande kvar på inköpslistan.

Andra bloggar om: motion, träning, skike, skidor, rullskidor, recension